Sempervivum globiferum, hammarbytaklök

Hammarbytaklök är otvetydigt en linneansk relikt i Hammarby, trots att den inte finns dokumenterad som odlad av Linné i Uppsala botaniska trädgård enligt förteckningen Hortus Upsaliensis av Oscar Juel.

Foto: Jesper Kårehed.

Det svenska namnet skvallrar om var denna taklök har sitt ursprung i Sverige, och arten noterades redan av Thore Magnus Fries 1842 som en linneansk relikt på Hammarby.

Troligen kom den till Hammarby med den stora mängd ryska växter som Katarina II sände till Linné 1773 och som han planterade i Hortus sibiricus.

Hammarbytaklök trivs bäst på hammarens stora stenblock som angränsar till Hortus Sibiricus.

Vanlig taklök var planterades ofta på taken i Småland på Linnes tid.

Kanske odlade Linné hammarbytaklök på taken i Hammarby.

Spridningen av hammarbytaklök

Foto: Stephen Manktelow.

Hammarbytaklök sprider sig vegetativt med små kulformade skott, därav det gamla engelska namnet "Hen and Chicken House-Leek". Under tvåhundra år har besökare till Linnés Hammarby plockat med sig något litet skott hem som minne. Skottet har sedan planterats hemma på besökarens tomtmark, på berghällar och stenmurar. Både svenska och utländska besökare till Hammarby har på så sätt hjälpt till att sprida arten. Ett exempel ges i en artikel i Upsala Nya Tidning genom en berättelse av en engelsman, Clarence Elliott. Han förde hem arten till England efter ett besök på Hammarby 1943 och planterade den i sin trädgård. Den förökade sig där kraftigt med små klotrunda skott, och Elliott berättade att: "åtskilliga bli upplockade, stoppade i en tändsticksask och medförda av besökare, av intresse för växten eller av vördnad för den stora Linnés minne".

Utbredningen av hammarbytaklök i Sverige är mycket okänd. Man skulle kunna säga att arten i nuläget utgör en kryptisk art i Sveriges flora. Uppgift om dess utbredning saknas i större floror och distributionsverk. Den kan ibland anges i lokalfloror. Floran i Oskarshamns kommun uppger att den är förvildad på tre lokaler i Oskarshamns-trakten. I Västmanlands Flora anges arten växa sparsamt på småberg och hällar vid tomter där den växer kvar under stark vegetativ förökning. Liknande ståndorter har noterats i Flora Upsaliensis från 1965, där hammarbytaklök anges på 18 lokaler. I Upplands Flora från 2010 anges den i 129 kvadranter jämt fördelade över landskapet och anges växa på hällar och stenblock, på torrbackar och som kvarväxande på ödetomter.

Tomtmark utesluts i flora-inventeringar av naturliga skäl, bland annat därför att arterna på tomtmark generellt är beroende av mänsklig påverkan och därmed inte kan räknas som förvildade. Men eftersom hammarbytaklök planteras på hällar och stenar kring husen är den oftast helt oberoende av kontinuerlig skötsel och sprider sig vegetativt där den en gång utplanterats, även om hus och mark lämnas obebodda. Den kan alltså räknas som en förvildad art även på tomtmark. Utbredningen av förvildad hammarbytaklök är därför okänd och troligen långt vidare än vad florainventeringarna kunnat registrera.

Trots att arten under senare tid kunnat köpas i handeln, får man anta att de flesta förekomster i Sverige har sitt ursprung i Linnés Hammarby. Det är ännu inte känt om arten är självfertil i Sverige, och det är möjligt att vi har att göra med en enda stor linneansk klon. Hammarbytaklök är ett intressant linneanskt biologiskt kulturarv under spridning som förtjänar en särskild studie.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin