CASE Studieområde: Peloponnesos

Information om studieområdet

Karta över Peloponnesos. Grön karta med röda markeringar

Den peloponnesiska halvön omfattar en yta om 21 400 km2 (något mindre än Sicilien eller Sardinen) och kännetecknas av en topografi som varierar mycket över korta avstånd. Stora delar utgörs av högland och bergsområden med endast smala och långsträckta långlandsytor längs med den 1000 km långa kustlinjen. Idag är befolkningen relativt jämnt fördelad över halvön, med en viss övervikt mot halvöns norra och nordvästra delar. Dessa områden är dock bland de minst kända när det gäller historisk och förhistorisk tid.

Varför Peloponessos?

  • Halvön utgör en väl avgränsade geografisk region,
  • av lämplig storlek för regional modellering.
  • Många arkeologiska fältinventeringar har genomförts i regionen sedan 1960-talet och material kring bosättningsmönster finns därmed tillgängligt (se markerade områden på kartan: röda fält anger intensiva surveys; streckade fält är extensiva surveys).
  • Regionen är väl representerade i historiska källor (texter av antika författare samt ett rikt inskriftsmaterial).
  • Regionen är väl beforskad alltsedan slutet av 1800-talet och resultatet är en rik arkeologisk och historisk detaljkunskap.
  • En ökad mängd klimat- och miljödata med större kronologisk precision har gjorts tillgängliga under de senaste fem åren - baserat på dataarkiv från grottor och våtmarker - en utveckling som CASE också har aktiv del i (anges med + på kartan).
  • Forskningsstationen Navarino Environmental Observatory (NEO) är en unik resurs för studieperioder i området och central för många svenska projekt i området.
  • Området omfattar olika miljöer i fråga om topografi, klimat och ekologi, från de mer nederbördsrika slätterna i sydväst, via de marginella bergslandskapen på centrala Peloponnesos till det torrare nordöstliga kustområdet och den i alla perioder politiskt och ekonomiskt betydelsefulla Argolisslätten.
  • Regionen är en geografiskt gränsområde mellan östra Medelhavsomårdet/den egeiska sfären och adriatiska/joniska kontaktytor, and placering som varit betydelsefull genom historien.
  • Regionens placering i förhållande till det grekiska fastlandets historiska fokus – Attika/Athen – har inneburit att regionen har fått en något tvetydig position, med hög kronologisk variabilitet, utifrån ett egeiskt och intra-peloponnesiskt perspektiv.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin