Hjärtstopp-neuroprotektion prehospital och intensivvård

Den vanligaste orsaken till hjärtstopp är akut hjärtinfarkt som orsakas av ett stopp i ett av hjärtats kranskärl. EKG är den viktigaste metoden att identifiera akut hjärtinfarkt. Hos patienter som drabbats av hjärtstopp som har tecken till akut hjärtinfarkt på EKG, utförs akut kranskärlsröntgen med avsikt att öppna kärlet med ballongvidgning och inläggning av ett stent. Hos majoriteten av hjärtstoppspatienterna finns inga tecken på akut hjärtinfarkt när EKG tas. Sammanfattningsvis föreligger ett bristande vetenskapligt underlag för att genomföra akut kranskärlsröntgen hos hjärtstoppspatienter utan tecken till akut hjärtinfarkt på EKG. Frågeställningen i studien är att undersöka om tidig kranskärlsröntgen med eventuell intervention för att öppna kranskärlen hos hjärtstoppspatienter utan ST-höjning på EKG, kan öka överlevnad jämfört med sedvanlig behandling på intensivvårdsavdelning.

Patienter som återfått cirkulation efter hjärtstopp utan tecken på akut hjärtinfarkt (så kallad ST-höjning) på EKG randomiseras till följande två strategier:

1. Akut kranskärlsröntgen. Patienten går direkt till kranskärlsröntgen med möjlighet att öppna kranskärlen inom 120 min från hjärtstoppet.

1. Primärt till intensivvård. Patienten går direkt till behandling på intensivvårdsavdelning vilket är standardbehandling idag. Kranskärlsröntgen kan utföras under vårdtiden, men tidigast tre dygn från hjärtstoppet.

Samtliga patienter får sedvanlig behandling på intensivvårdsavdelning. Primärt utfallsmått är 30-dagarsöverlevnad. Sekundära utfallsmått är överlevnad, överlevnad med god neurologisk- och kognitiv funktion 6 månader efter hjärtstoppet. Hjärtfunktionen bedöms vid 72 timmar samt efter 6 månader. Hälsoekonomiska effekter bedöms vid 1 och 6 månader. Totalt 1006 hjärtstoppspatienter kommer att inkluderas för att påvisa en statistisk säkerställd ökning av överlevnad. Studien är en internationell RCT där centra deltar från Sverige, Danmark och Holland.

Inklusion i studien pågår och hittills har drygt 700 patienter inkluderats.

Syftet med denna deskriptiva multicenterstudie är att undersöka kvalitén av ventilation under hjärtlungräddning-HLR utförd preshospitalt men även på sjukhus. För att studera detta mäts ett flertal variabler som ventilationsfrekvens, tidalvolym, minutventilation samt luftvägstryck. Dessa variabler mäts under HLR med 30 kompressioner /2 ventilationer hos patienter där luftvägen säkrats med en supraglottisk tub men även hos sedvanligt intuberade patienter som behandlas med kontinuerlig HLR och ventilation (8-10 andetag/minut). Deltagande studieorter är Uppsala, Stockholm och Falun i Sverige samt Utrecht och Amsterdam i Holland.

Inklusion i studien pågår.

Syftet med denna studie är att bedöma i vilken utsträckning hjärnans funktion påverkas efter hjärtstillestånd och att visualisera eventuella förändringar med funktionell magnetresonanstomografi (fMRI). Vår hypotes är att syrebrist orsakad av hjärtstillestånd har en negativ inverkan på hjärnans funktion, vilket kan ses kliniskt som kognitiv funktionsnedsättning och psykologiska effekter men kan vara svåra att bedömas genom avbildningsmetoder som MRT. En annan hypotes är att storleken på morfologiska förändringar korrelerar med hjärnskadans svårighetsgrad och med kliniska effekter.

Patienter mellan 18-70 år som drabbats av hjärtstillestånd inkluderas på sjukhus, i Uppsala och Bergen, Norge. Vid tre tillfällen, i det akuta skedet, efter sex och tolv månader ställs frågor om livskvalitet, psykiatrisk anamnes, missbruk/beroende, depression och ångest, PTSD-symtom och datoriserat kognitivt test, Vid sex och tolv månader görs fMRI. Kontrollpersoner rekryteras som jämförelsematerial med ålders- och könsfördelning och utbildningsnivå som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar patientgruppen.

Inkludering i studien är avslutad och ett omfattande analysarbete pågår.

Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning (IVA) behandlas med ett flertal sederande och analgetiska läkemedel för att kunna genomgå den behandling som de får. Den mängd läkemedel som individen får utgår från standarddoseringar där bakgrunden till nivån av dessa baserar sig på kliniska studier där en begränsad mängd patienter har ingått. De flesta patienter som vårdas med intensivvård har en varierande grad av hjärt-, njur- eller leversvikt vilket påverkar metabolismen av de läkemedel som vi tillför. Det innebär sannolikt att de läkemedelskoncentrationer som uppnås med de standarddoseringar som vi ger patienterna kan variera betydligt. Det saknas studier med tillförlitlig dokumentation om vilka läkemedelskoncentrationer som vi kan förvänta oss i blod hos patienter som avlider i samband med intensivvård. Detsamma gäller vilka läkemedel och i vilken dos dessa givits innan döden. Det är därför angeläget att vi ökar kunskapen för att kunna utvärdera om de läkemedel vi tillfört innan patienten avlidit, kan ha påverkat utgången. Provtagning tas två gånger/dygn och tillförd mängd läkemedel dokumenteras på IVA patienter som vårdas på Centralintensiven i Uppsala Blodprov tas efter döden på IVA patienter som avlidit. Läkemedelsanalyser genomförs av Rättsmedicinalverket-Rättsmedicinskt centrum i Linköping.

Inklusion i studien avslutad och läkemedelsanalyser genomförda. Ett omfattande analysarbete pågår.

Translationell intensivvårdsforskning där både experimentella och kliniska studier genomförs. Under intensivvård är det vanligt med pågående dialys samtidigt som man ger livsviktiga läkemedel i centrala infarter. Vi studerar om läkemedel, givna i centrala infarter, eventuellt till viss del aspireras direkt ut i dialyssystem och i och med detta skulle kunna leda till en för liten mängd givet läkemedel till patienten.

Varje år görs över 47 miljoner insatser inom prehospital akutsjukvård i EU. European Resuscitation Council har identifierat fem tillstånd inom den prehospitala sfären där tiden till adekvat diagnos och behandling spelar en avgörande roll. Dessa är hjärtstopp, svåra andningssvårigheter, allvarligt trauma, bröstsmärta inklusive akut koronart syndrom och stroke. Tillsammans är dessa tillstånd bland de fyra främsta dödsorsakerna i EU. Det finns ett växande intresse för point-of-care (POC)-enheter och triagering för prehospital vård och vi är glada att kunna meddela att vi kommer att vara medverkande i ett konsortium (POC4TRIAGE) som har fått ca 10 miljoner Euro för att utveckla och studera fem POC-enheter. Dessutom kommer konsortiet utveckla AI-modeller till apparaturen och en plattform som ska kunna hantera inkommande data och skicka dessa data till sjukvården så att läkare ska kunna få tillgång till provsvar, näst intill i realtid. Alla POC-enheter kommer att testas ambulansmiljö och vi är huvudansvariga för dessa vetenskapliga utvärderingar.

Sjukvårdens larmcentral (SvLc) i Region Uppsala hanterar en enorm mängd larmsamtal varje år. Behovet att kunna sortera rätt patienter till rätt vårdnivå är viktigt, svårt och komplext. Därför har vi skapat ett medicinskt beslutsstöd som hjälp till larmsjuksköterskorna som tar emot samtalen. Detta stöd utvärderas vetenskapligt och dessutom utvärderar vi en maskininlärningsmodell som vi har utvecklat utifrån data från en befintlig kvalitetsdatabas.