Textilvetenskap

Textilvetenskap omfattar studier av material, redskap och tillverkningssätt, brukare och tillverkare. För att kunna studera eller bedriva forskning inom området är hantverkskunnandet en nödvändig förutsättning, ett verktyg för att förstå, bearbeta och dra korrekta slutsatser om textila material och företeelser, såväl historiska som nutida.

Inom textilvetenskap handlar det om att sätta in det textila materialet i ett historiskt och ekonomiskt sammanhang. De ämnen som ingår berör materiallära, färgning, redskap, tillverkning, bruk och vård av textilier och dräkter, kronologisk och geografisk utbredning samt ursprung och spridning av textila produkter och tekniker som kan användas för att förstå historiska samband och ligga till grund för ny teknisk utveckling.

Från fackskola till universitet

Fackskolan för huslig ekonomi grundades år 1895 av professorn i slaviska språk Johan August Lundell (1851–1940) i samverkan med Uppsala enskilda läroverk. Skolans första föreståndarinna, fröken Ida Norrby (1869–1934, se bild) kom att sätta sin prägel på verksamheten. Under andra hälften av 1800-talet då industrialismen slog igenom i Sverige fick allt fler kvinnor arbete utanför hemmet. Norrby och Lundell ansåg att detta bidrog till minskade kunskaper på det husliga området och att det fanns farhågor att äldre tiders kunskap skulle gå förlorad. Uppgiften för fackskolan var att utbilda lärarinnor för barnavård, skolkök och textil slöjd samt ekonomiföreståndarinnor för storhushåll i syfte att bevara kunskap.

År 1961 förstatligades alla lärarutbildningar och Fackskolan för huslig ekonomi bytte namn till Seminariet för huslig utbildning i Uppsala. Genom högskolereformen 1977 kom alla lärarutbildningar att inordnas i universitetens verksamhet för att därmed få en naturlig koppling till forskning. Det nya namnet blev Institutionen för utbildning av barnavårdslärare, ekonomiföreståndare, hushållslärare och textillärare. Inom några få år efter högskolereformen skedde så stora förändringar vid institutionen att ett namnbyte återigen blev aktuellt. Det nya namnet blev Institutionen för hushållsvetenskap.

Ur lärarutbildningens textila hantverk utvecklades under 1980-talet kurser i Textil tradition, som sedermera övergick i Textilvetenskap från A till D-nivå. I dessa kurser betonas kombinationen av praktiska och teoretiska kunskaper som en förutsättning för textilvetenskaplig forskning. Kurserna ger textila kunskaper för andra verksamheter än för läraryrket.

Eftersom Sverige har en unik och internationellt känd textilskatt kan det tyckas märkligt att textilvetenskap etablerats som universitetsämne först på 1990-talet. En framgångsrik och internationellt uppmärksammad textilforskning bedrevs emellertid under en stor del av 1900-talet vid Riksantikvarieämbetets textilenhet under ledning av flera banbrytande forskare, först med Agnes Branting (1862–1930) och sedan Agnes Geijer (1898–1989) som ledande namn. I samband med en omorganisation vid Riksantikvarieämbetet under 1990-talet upphörde den forskningsrelaterade verksamheten. Eftersom det i Uppsala fanns en påbörjad grundutbildning blev det naturligt att erbjuda en fullständig utbildning som skulle kunna leda fram till forskarutbildning. Textilvetenskap är sedan år 2003 ett forskarutbildningsämne och genom stora externa bidrag har det varit möjligt att anta doktorander. Uppsala universitet är ensamt i Norden om att ge såväl grund- som forskarutbildning i textilvetenskap.

Textilvetenskap A

Kursen behandlar det textilhistoriska förloppet i Norden från förhistorisk tid till nutid, parallellt med detta presenteras exempel på västerländska och utomeuropeiska textilyttringar. I kursen ingår hantverkstekniska moment vilka syftar till att ge en bas för dokumentation och analys av textila föremål och tekniker, samt praktiska övningar i att bestämma, analysera, förklara och tolka textila föremål och företeelser. Under kursen diskuteras textila föremål, framställningsprocesser och kulturhistoriska sammanhang.

Kursen ger en grundläggande orientering inom ämnet och utgör en bas för den som vill läsa Textilvetenskap B. Den kan också fungera som ett komplement till andra kulturhistoriska och historiska ämnen.

A-kursen är avsedd för kulturvetare, etnologer, museitjänstemän m fl grupper med intresseinriktning mot textilt hantverk och textil tradition.

Textilvetenskap B

Kursen behandlar sömnads-, tillskärnings- och dräkthistoria, textil inredning, kyrklig skrud samt textilier i offentlig miljö i Norden och västvärlden från förhistorisk tid till nutid. I kursen ingår hantverkstekniska moment vilka syftar till att ge en bas för dokumentation och analys av textila föremål och tekniker, samt praktiska muntliga och skriftliga övningar i att bestämma, dokumentera, analysera, förklara och tolka textila föremål och företeelser från ovan nämnda tidsperiod.

Under kursen diskuteras textila föremål, framställningsprocesser och kulturhistoriska sammanhang. Den sista delkursen utgörs av ett uppsatsmoment där studenten under handledning övar sig i att genomföra en mindre textilvetenskaplig undersökning och författa en uppsats.

Kursen ger en fördjupning inom ämnet samt övning i textilvetenskaplig metod och analys. Den utgör en bas för den som vill läsa Textilvetenskap C, men kan också fungera som ett komplement till andra kulturhistoriska och historiska ämnen.

Kursen är avsedd för kulturvetare, museitjänstemän m fl grupper med intresseinriktning mot textilt hantverk och textil tradition.

Textilvetenskap C

Kursen förmedlar främst fördjupade kunskaper kring textilvetenskapliga arbetsprocesser och forskningsperspektiv i teori och praktik, ämnesspecifika metoder och källkritiska resonemang, ämnets historiografi, samt textiliers roll som kulturföremål. Inom ramen för kursen diskuteras begrepp som praktisk kunskap och materiell kultur. Kursens metodiska bas utgör en viktig grund för den som vill läsa Magisterprogrammet i humaniora med textilvetenskaplig inriktning.

Kursen är avsedd för kulturvetare, etnologer, museitjänstemän m fl grupper med intresseinriktning mot textilt hantverk och textil tradition.