Nya ögon på Sveriges medeltida skrivare

Medeltida texter möter modern datavetenskap

I projektet "Nya ögon på Sveriges medeltida skrivare" möts flera hundra år gamla handskrivna urkunder och modern datavetenskap i form av digital bildanalys, maskininlärning och datorlingvistik. Den moderna tekniken används för att analysera och kartlägga skrivarnas skrift, dvs. hur de utformade sina skrivtecken, medan metoder från datorlingvistiken används för att analysera den språkliga utformningen hos den text de producerade.

Om materialet

Materialet som analyseras är handskrivet material från det medeltida Sverige, dels s.k. diplom (medeltida brev), dels handskrifter (medeltida böcker). I de språkliga undersökningarna ligger fokus på svenskspråkigt material, men i de undersökningar som rör skriftens utformning används både svenskt och latinskt material.

Till stor del faller det undersökta materialet inom den senare delen av medeltiden, dvs. slutet av 1300-talet och hela 1400-talet. Den skrift som förekommer då i Sverige, liksom i övriga Europa, tillhör den gotiska skrifttypen, och främst de kursiva varianterna Cursiva Antiquor och Cursiva Recentior. Den senare delen av medeltiden var också en tid av mycket kraftig förändring av det svenska språkets struktur, på samtliga språkliga nivåer. Det svenska språket får sitt grundläggande uttal (förändring av stavelsestrukturen; vokaldansen), det gamla fyrkasussystemet börjar försvinna (en brytpunkt, åtminstone i stockholmsområdet runt 1450) och språket tar in en mycket stor mängd lånord från lågtyskan.

Frågor som ställs är:

• Vilka egenskaper hos skrivtecknen är unika för en enskild individ jämfört med andra?
• Hur förändrar sig en enskild skrivares skrift över tid?
• Hur ser den språkliga variationen ut hos en enskild individ vid denna tid?

Tanken är att de metoder som utvecklas inom projektet också ska kunna användas på annat handskrivet material, från andra tider och med annan proveniens.