Linnés blomsterur – Horologium Florae

Linné och växternas tideräkning

Horologium Floræ att se på blommornes öpnande och tillslutande hwad klåckan är om dagen, ifrån morgonen till aftonen, är äfwen af L. upfunnit och blifwer för werlden angenämt.

ur Carl von Linnés självbiografiska anteckningar.

Vid mitten av 1700-talet intresserade sig Carl von Linné för växternas förändringar med tiden, både under årets och dygnets växlingar. År 1741 hade han utnämnts till professor i medicin vid universitetet i Uppsala och blev därmed också ansvarig för universitetets botaniska trädgård. Tillsammans med sin familj flyttade han in i professorsbostaden, i trädgårdens sydöstra hörn. Detta var femton år innan Linné skaffade lantstället Hammarby och därför tillbringade han en stor del av sin tid innanför den botaniska trädgårdens staket, såväl vinter som sommar. Där kunde han på nära håll, dygnet runt, följa förändringarna hos de växter som odlades i rabatter och växthus. Växter som han ville studera extra noga ställdes i kruka i kammarens fönster. Linnés son har berättat om honom: ”Min far arbetade från kl. 4 på morgonen till kl. 10 på kvällen”. Själv skriver Linné i en av sina levnadsbeskrivningar att han sommartid sov mellan kl. 22 och 3 på natten, vintertid hade han däremot sovmorgon till kl. 9 och gick och lade sig redan kl. 19 på kvällen.

Vid den här tiden var Linné en energisk ung man i trettiofem-fyrtioårsåldern som också vistades mycket ute i naturen. Under sommarsäsongen gick han varje vecka på herbationer, blomstervandringar, tillsammans med sina studenter för att lära dem om växter, djur och mineral, i och kring Uppsala. På så vis fick han också tillfälle att studera de förändringar som växterna genomgick på sina naturliga växtplatser allt eftersom växtsäsongen fortskred.

Linné samlade också observationer när han på 1740-talet reste runt i landet för att studera de svenska naturtillgångarna. Linnés observationer av växternas förändringar med tiden finns sammanställda i flera skrifter. Calendarium floræ (Blomsteralmanackan) beskriver naturens och den botaniska trädgårdens växlingar i Uppsala under år 1755. I Somnus plantarum (Växternas sömn) skildrar han hur olika växter intar sovställning på natten och i Vernatio arborum redogör han för trädens och buskarnas lövsprickningstider.

Enligt Linnés självbiografiska anteckningar var det 1748 som han upptäckte och utarbetade blomsteruret. Det bygger på företeelsen att det finns växtarter som öppnar eller stänger sina blommor vid bestämda tider på dygnet. I sitt verk Philosophia Botanica, tryckt år 1751, ger han fyrtiosex exempel på blommande växter som håller vakt vid olika tider på dagen. Fyrtiotre av dem har fört Linné samman under rubriken Horologium Floræ, blomsterur, uppställda i tidsordning från kl. 3 på morgonen till kl. 20 på kvällen. Den tid då blommorna slår ut respektive slår ihop anger han i intervall om hela och halva timmar. Tre arter utelämnades; praktmire Anagallis monelli, portlak Portulaca oleracea och fibblan Urospermum dalechampii.

Det blomsterur som finns i Philosophia botanica var tänkt att tryckas som en separat skrift, kompletterat med fler observationer. Och den som var utsedd att slutföra arbetet var Linnés egen son Carl. I Linnean Society´s samlingar i London finns ett oavslutat manuskript av Carl von Linné den yngre från slutet av 1750-talet med titeln Horologium plantarum. Det var avsett som en akademisk avhandling vid Uppsala universitet, troligen med den tonårige Linné den yngre som respondent. Han berättar där att han sedan barnsben uppmanats att noga ge akt på växternas manér eftersom hans fars tid inte räckte till. Redan sommaren 1754 var den då 13-årige Carl sysselsatt med att samla observationer till blomsteruret. Sommaren 1756 skriver Linnés lärjunge P. J. Bergius i ett brev till en vän att ”lille Linnaeus” ständigt vistas i trädgården eftersom han skall disputera på blomsteruret. Carl von Linné den yngres blomsterur blev tyvärr aldrig slutfört och hans observationer av blommors öppnande och stängande har inte gått att återfinna bland hans efterlämnade papper.

Text: Karin Martinsson

Horologium Floræ enligt Philosophica botanica 1751

Litteratur

• Linnaeus, Carl fil., 1971: Blomsteruret (Horologium plantarum). Valda avhandlingar av Carl von Linné nr 60.
• Martinsson, Karin, 2003: Linnés Blomsterur. Prisma.