Musei- och kulturarvsvetenskap och kulturarvsprocesser

Beskrivning

På Institutionen för ABM har musei- och kulturarvsvetenskap sitt ursprung i museologin, men har de senaste åren utvecklats till att omfatta kulturarv i dess bredare betydelse, innefattande det materiella såväl som de immateriella kulturarven. Denna utveckling står i samklang med en internationell syn på kulturarv, förankrad bland annat hos världsorganisationer som UNESCO. Där utgår man från att ”arvet” inbegriper all mänsklig aktivitet uttryckt i monument, bruksföremål, skepp, konst, ritualer, dans, landskap och konflikt för att nämna några. Detta innebär forskningsmässigt att kulturarvsbegreppet har brett ut sig till att överlappa kulturbegreppet, och man talar om att kulturarv är en process där det förgångna studeras med hjälp av samtiden, för att förstå vår egen tid. Denna intressanta utveckling tvingar forskningsområdet till att vara multidisciplinärt, men är samtidigt beroende av forskarens disciplinära hemvist och kulturarvssektorns behov. För att ge några exempel: en forskare inom pedagogik kan rikta sitt intresse mot musei- och kulturarvspedagogik med särskilt beaktande av genus och/eller folkligt deltagande i förhållande till typ av museum; om man är intresserad av det materiella kan man forska om tingens problematik rörande samlande och autenticitet.En miljövetare kanske fokuserar på en landskapsmiljö där människan gjort avtryck, medan en kulturantropolog kanske snarare intresserar sig för den lokala utvecklingen av kulturarvet i förhållande till hållbar utveckling. Exemplen visar således att det finns ett tydligt samhällstillvänt perspektiv inom musei- och kulturarvsforskningen där forskningens båda pelare — grundforskning och samhällsnytta — ständigt interagerar med avsikt att fördjupa och bredda musei- och kulturarvssektorns betydelse för människor i deras dagliga liv.

Vid institutionen för ABM har utvecklats en särskild kompetens inom området kulturarv och konflikt med fokus på det kollektiva minnets och kulturarvets uttryck och användning i försoningsprocessen i post-konfliktområden när människan måste försöka finna sin plats i en förändrad social tillvaro. Till denna forskning hör även kulturarv och minnesarbete i naturkatastrofområden och humanitärt katastrofbistånd. Forskningen är direkt knuten till utvecklandet av profilkursen ”Kulturarv och konflikt” som ingår i masterprogrammet med inriktning mot musei- och kulturarvsvetenskap.