Elena Jensén, kriminaltekniker
Våra utbildningar leder till olika spännande yrkesval. Här berättar några av våra alumner vad de jobbar med.
Elena i polisuniform
Metalldetektorn hittade en skärslev
Rökdykning
Arkeologutbildning kan leda till många spännande yrkesval efter examen. En av våra tidigare studenter är nu polis och kriminaltekniker.
Kan du berätta lite om dig själv och hur du kom in på detta yrkesval?
Jag har alltid haft ett stort intresse för historia. Som femåring i St Petersburg fick jag komma till Vinterpalatset och det var där historieintresset tog ordentlig fart! När jag blev äldre började jag fundera på att bli polis, men när jag tagit studenten var jag bara 18 år, och på den tiden behövde man vara 20 år för att söka till polishögskolan. Det blev istället arkeologi här i Uppsala, vilket på den tiden var min stora passion, så jag trivdes väldigt bra med ämnet och studierna.
Efter grundexamen (arkeologi och antik historia) fortsatte jag på masterutbildningen. Jag minns faktiskt inte riktigt hur mitt ämne kom till, men jag tog i alla fall kontakt med det som då hette tekniska roteln på polismyndigheten här i Uppsala och frågade om de kunde tänka sig att ta emot en praktikant som ville skriva om forensisk arkeologi. Det gick fint, och jag var hos dem i tio veckor. Jag blev så väl omhändertagen, och blev inringd extra om det kom upp ärenden som de tyckte skulle vara intressant för mig att se. Jag kände mer och mer att det här var en arbetsplats jag skulle kunna trivas på.
Masteruppsatsen blev klar och godkänd, och jag sökte faktiskt direkt till polisutbildningen och blev antagen. Nu har jag jobbat i snart tio år, varav 5 år som polis i yttre tjänst bl a i Stockholm, och sedan januari 2018 är jag på forensiska sektionen här i Uppsala.
Vad gör man på forensiska sektionen – är det som CSI på TV?
Nja, inte riktigt. En kriminalteknikers uppgift är att samla in information, dokumentera och söka efter ledtrådar på en brottsplats, hela tiden i kommunikation med utredarna så vi vet om vi ska leta efter något speciellt. Själva analyserna av spår som fingeravtryck och DNA görs på NFC (Nationellt Forensiskt Centrum). Är det något ”ovanligt” som ska undersökas, t.ex. pollen och insekter, kan vi be specialister utanför Polisen om hjälp. Det händer exempelvis att osteologer hjälper oss om det finns ben vid en brottsplats, då det kan vara svårt för oss att avgöra om det handlar om ett djur eller människa av en enda benbit. Blodbildsanalys är också en hel vetenskap som man kan vidareutbilda sig i ytterligare om man vill. Våra iakttagelser, analyser och slutsatser redovisas i form av ett kriminaltekniskt protokoll, som går till åklagaren och Tingsrätten.
I CSI-serien verkar kriminalteknikerna göra allt från spårsäkring och analys till förhör och gripande av misstänk, utöver själva det kriminaltekniska arbetet. Allt blir dessutom klart inom loppet av dagar eller timmar och så fungerar det ju sällan i verkligheten.
Hur hjälper dig din arkeologbakgrund?
På flera olika sätt, faktiskt. Dels är det ju att jag har studievana rent allmänt från universitetet. Det är viktigt att kunna formulera sig i skrift när man skriver våra protokoll, så att det blir tydligt och utan missförstånd. Är man huvudansvarig vid den tekniska brottsplatsundersökningen kan man också få vittna vid en eventuell rättegång, och då är det bra att kunna formulera sig i tal offentligt också.
Just arkeologi och kriminalteknik har stora likheter både i metoder och tänk. Precis som vid en utgrävning gäller det att dokumentera en brottsplats noggrant, samla in fynd och försöka se vad som hänt. Vi har metalldetektorer; om de ger utslag kanske vi behöver gräva lite i marken, eftersom kulor kan gå ner en bit. Då använder vi förresten en skärslev! Både skärslevar och penslar ingår i utrustningen.
Båda områdena har också både teori och praktik. Ibland sitter man och avrapporterar framför dataskärmen och ibland är man ute och kryper på en åker där man hittat skelettdelar. Ibland, som i fallet med åkerbenen, så visar det sig att det inte rör sig om brott utan att någon grävt för fiber för nära en fornlämning. Jag gillar att jobbet är fysiskt, och att man sedan samlar ihop dokumentationen när analysprotokollet ska skrivas.
Största skillnaden mellan områdena är tiden – som kriminaltekniker kommer man till en (oftast) ny brottsplats, som arkeolog har det ju gått en tid. Beroende på var brottet sker har vi kanske också möjlighet att hitta fler spår efter vad som hänt. Likheten är att man både som arkeolog och kriminaltekniker, genom ett metodiskt och noggrant arbete, strävar efter att komma så nära ”sanningen” som möjligt.
Läs mer om hur det är att vara kriminaltekniker
Det händer förstås att det är avlidna på en brottsplats när ni kommer dit – hur hanterar man det?
Man lär sig att handskas med det. Vi kan prata med varandra i gruppen om något känns extra svårt att hantera, och vi har också samtalshjälp inom myndigheten. Precis som i alla yrken är respekt och etik viktigt. Om man är huvudansvarig är man t ex alltid närvarande vid obduktionen av de avlidna. Som kriminaltekniker kan man komma att se rätt bisarra saker, vilket nog inte passar vem som helst. Hur man reagerar på att hantera döda människor är helt klart något man ska fundera kring om man intresserar sig för en framtid inom forensisk arkeologi och kriminalteknik.
Det känns som att det finns många olika arkeologispecialiseringar som är till nytta för er som kriminaltekniker?
Ja, vi samarbetar mycket med osteologer och pollenanalytiker. Det finns ett nätverk som jag ingår i, Forark, som samlar experter inom olika forensiskt relevanta områden. Medlemmarna är specialister, forensiska arkeologer, ”vanliga” arkeologer, kriminaltekniker, hundförare, osteologer, rättsläkare, entomologer mm. Detta samarbete är otroligt värdefullt när man behöver få svar på frågor som inte är så vanliga inom ens eget specialområde - det finns alltid något nytt att lära sig av varandra, vilket jag tycker är oerhört kul!
Behöver man en särskild utbildning för att bli kriminaltekniker?
De flesta är poliser med specialinriktning. Jag vet att man på några ställen också anställer civila som kriminaltekniker; då har dessa en forensiskt relevant bakgrund. Som kriminaltekniker får man gå en kriminalteknisk grundutbildning efter något år som anställd. Jag gick min förra året – en jättebra utbildning som då delvis hölls på distans p g a pandemin. Det gav mig en massa ny kunskap och det var också väldigt givande att få träffa kriminaltekniker från andra orter. Under utbildningen får man bland annat undersöka riggade brottsplatsen, t ex platsundersökning efter brand.
Har ni på forensiska sektionen haft någon mer praktikant från arkeologen?
Nej, men det vore förstås roligt! Forensisk arkeologi är enormt spännande, och en arkeologiutbildning är en riktigt bra grund för kriminalteknik.