Viktor Linusson, doktorand i Australien
Viktor Linusson tog kandidat- och masterexamen i arkeologi hos oss. Nu doktorerar han inom Klassisk arkeologi vid University of Melbourne och Universität Bonn.
Vad handlar din forskning om?
Mitt doktorandprojekt utvecklar ekonomiska perspektiv på södra Kalabriens historiska och förhistoriska samhällen innan 300-talet f.Kr. En central fråga är hur olika agrarsamhällen har förhållit sig till varandra och den vidare Medelhavsvärlden över tid, med slättområdet Piana di Gioia Tauro som utgångpunkt. Arbetet utmanar det tidigare synsättet på den s.k. grekiska koloniseringen av Syditalien och menar att en avsevärt mer objektiv och detaljerad bild av samhällena i fråga kan nås genom att studera den grövre lokalproducerade keramiken; denna synes ha ett bredare användningsomfång i undersökningsområdet än fingodset, som tidigare studier fokuserat på. I praktiken går forskningen därför ut på att analysera stora mängder keramik med bland annat röntgenflourescensteknik (XRF), petrografiska tunnsektioner, och statistiska metoder.
En spännande del av projektet är att bedriva undersökningar ute i fält. Om somrarna åker jag, tillsammans med handledare och en mindre skara studenter, till Piana di Gioia Tauro och sonderar dess landskap efter arkeologiska spår. Metoden skiljer sig från en utgrävning i det att man söker föremål som har eroderat fram till ytan; en väletablerad metod inom arkeologin som möjliggör insamlande av en stor mängd information på ett kostnadseffektivt sätt. Våra rurala fynd är en viktig del av mitt arbete och kompletterar tidigare utgrävningar i området, vilka främst har fokuserat på centralplatser och nekropoler.
Hur kom det sig att du hamnade i Melbourne?
Någonstans under masterutbildningen bestämde jag mig för att jag ville doktorera, men vid det laget kändes det inte realistiskt att det skulle ske någon annanstans än i Sverige. När uppsatsen väl var färdig följde en intensiv period av att förbereda ett projekt att visa upp för doktorandtjänster som kunde dyka upp. Det blev snabbt uppenbart att chanserna kom mer sällan i Sverige, vilket ledde mig till att fokusera på möjligheter utomlands.
Ett drygt halvår efter masterprogrammet blev jag rekommenderad av en uppsaladoktorand att söka en nyligen utlyst tjänst i Melbourne (med samarbete i Bonn), där den efterlysta profilen matchade mina kunskapsområden och metodintressen. Ansökan ledde till intervju, och efter att ha fått ett positivt besked och tackat ja, tog det knappa tre månader innan jag tömt studentboendet i Uppsala och landat i Melbourne.
På vilka sätt är det annorlunda att studera i Melbourne jämfört med i Uppsala?
För en arkeologstuderande är nog den största skillnaden hur de olika humanistiska ämnena är uppdelade. Vid Uppsala universitet upplevs Institutionen för arkeologi och antik historia relativt självständig under den historisk-filosofiska fakulteten, med dess egna kontors- och undervisningsutrymmen i Engelska Parken. I Melbourne går mina studier under ’Classics & Archaeology’, som faller under ’School of Historical and Philosophical Studies’, i sin tur under den humanistiska fakulteten. Det här innebär att man som Klassisk arkeolog delar kontorsutrymme med latinister, filosofer, idéhistoriker, historiker m.fl., och undervisningen kan äga rum i stort sett i vilken byggnad som helst på vårt relativt stora campus. Tiden på campus upplevs stundtals mer integrerad men mindre personlig än i Uppsala, dock med fördelen av kontinuerliga idéutbyten mellan skolans olika doktorander.
Tilläggas borde det faktum att utöver Klassisk arkeologi finns här Archaeological sciences som går under ’School of Geography, Earth and Atmospheric Sciences’. Om Klassisk arkeologi kan jämföras vissa aspekter av antik historia i Sverige, så motsvarar Archaeological sciences närmast det som kallas arkeologi därhemma. Det är lite oväntat att ha dem åtskilda här, men man jobbar på att starta fler samarbeten mellan de två grenarna.
Själva disputationen i Melbourne kommer ske under slutna omständigheter enligt den brittiska traditionen: att avhandlingen lämnas in för examinering och sedan försvaras inför examinatorerna ett par veckor därefter. I Uppsala, likt många andra universitet i Europa, försvaras avhandlingar inför öppen publik, och huruvida resultatet är positivt får man veta strax efter disputationen. Jag kommer även behöva disputera på det viset när jag avrundar min kandidatur i Bonn, vilket i slutändan innebär dubbla doktorsexamina.
Bland mer allmänna skillnader kan nämnas att campus är stort och koncentrerat i ett och samma stadsområde, vilket ger intrycket av storstad snarare än studentstad när man väl lämnar campus. Jag liksom många andra tar spårvagnen in till kontoret om morgnarna; en omväxling från att ha brukat promenera in till Engelska Parken i Uppsala. Sen kan nämnas att universitets betygsskala är bredare, terminerna är något kortare, och undervisningsperioden har på sydhemisfäriskt vis sommarlov mellan tidiga december och slutet av februari. Med andra ord blir det en hel del tid över till egen forskning.
När kommer du vara i Bonn?
Doktorandavtalet säger att jag ska spendera 33 % av min kandidatur i Bonn, Tyskland. Just nu är planen att jag bor där mellan hösten 2024 och våren 2025, men däremellan kommer viss tid i Italien vara nödvändig för min datainsamling. Sista året spenderar jag åter i Melbourne, i hopp om att vara färdig i mitten av 2026.
Vad hoppas du göra efter PhD:n?
Jag siktar på att hålla mig kvar inom forskningen, att hitta en postdoktorsanställning. Vart i världen det skulle kunna bli beror på flera faktorer inom min nuvarande tjänst, men jag misstänker att jag kommer lockas av Europa vid det laget. Hur som helst vore målet som postdoc att skriva en bok med avhandlingen som utgångspunkt och få mer undervisningserfarenhet.