Huvud- och halscancer

Huvud- och halscancer (HHC) innefattar tumörer i munhåla, svalg, luftstrupe, näsa- och bihålor samt spottkörtlar. I Sverige är HHC en relativt ovanlig cancerform, med ca 1600 nya fall årligen. Överlevnaden för HHC är generellt god för patienter med sjukdom i tidigt stadium men chansen att bota patienten minskar vid mer avancerad tumörsjukdom. 5-årsöverlevnaden i Sverige för patienter med HHC är cirka 69 %. Huvudhalscancer är en heterogen tumörgrupp där tumörens aggressivitet, spridningsmönster och behandlingssvar skiljer sig åt både mellan tumörgrupperna men även inom samma tumörlokalisation. HHC behandlas huvudsakligen med kirurgi, strålbehandling, kemoterapi och de senare åren har även immunoterapi vunnit mark men används idag framförallt då de andra behandlingsalternativen redan givits. Behandlingen innebär ofta en svår balansgång mellan mesta möjliga effekt av behandling i relation till risk för påverkan på essentiella funktioner och estetik. Behandlingen medför i många fall akuta biverkningar och livslånga sequelen, såsom muntorrhet, sväljningssvårigheter och malnutrition. Till stor del saknas kliniskt användbara markörer för tumörens spridningspotential, behandlingsrespons, recidivbenägenhet. Tumörforskningen vid ÖNH syftar till att hitta faktorer hos patienten, tumören och given behandling som kan vägleda oss till att välja bäst terapi för varje patient.

Aktuella forskningsområden 2024:

Vår förståelse för cancer och dess bakomliggande orsaker, samt de mekanismer som tillåter tumörer att anpassa sig och överleva behandling, har utvidgats i rasande hastighet. Utmaningen idag är att använda den kunskapen för att förbättra behandling. Många oklarheter återstår kring mekanismerna kring strålningsresistens, men nya riktade behandlingar mot dessa mekanismer är på horisonten. Problemet är att varje tumör kan bete sig på många olika sätt, så för att lyckas överkomma dessa mekanismer måste man också utveckla bättre diagnostik. Om man visste på förhand vilka patienter som låg i riskzonen för resistens, eller kunde detektera detta under behandling, så skulle dessa nya läkemedel kunna användas optimalt, liv räddas och bieffekter minskas. Storskaliga molekylärgenetiska metoder, exempelvis DNA-streckkoder med helgenomsekvensering, har nyligen nått den kapaciteten att vi nu kan leta efter gemensamma genetiska/epigenetiska markörer i en stor mängd patientmaterial. Tillsammans med de nya läkemedel som specifikt slår ut mekanismerna för strålningsresistens, öppnas nu dörren för en helt ny generation av individanpassade behandlingar. Detta projekt fokuserar på effektivare strålningsbehandling genom att undersöka nya läkemedel som slår ut mekanismer för strålningsresistens, tillsammans med nya diagnostiska markörer för att styra behandlingen. Medverkande forskare Diana Spiegelberg, PhD, docent Julia Uffenorde, med dr, doktorand

Inflammatorisk reaktion, kakexi och recidiv

En prospektiv kartläggning av nutritionsstatus, immunreaktion och potentiella biomarkörer hos patienter med huvud- och halscancer.

För patienter med HNC kan både tumören och behandlingen påverka den svalg och matstrupe samt orsaka aptitlöshet, sväljningssvårigheter och förändrad smak vilket i många fall leder till viktminskning. Eftersom undernäring kan påverka behandlingsresultatet är det viktigt att bättre förstå näringstillståndet hos patienter med HNC. Sedan 2015 bedrivs en observationsstudie i samarbete med ÖNH-kliniken vid Norrlands universitetssjukhus där en mängd data insamlas för att värdera nutritionstatus, patienternas immunreaktion, potentiella biomarkörer, FDG PET/CT i relation till outcome. De patienter som är under 65 år vid inklusion studeras även med avseende på återgång till arbete. Vi har nu inkluderat >500 patienter i vår observationsstudie

Medverkande forskare
Göran Laurell, professor, överläkare
Ylva Tiblom Ehrsson, docent, specialistsjuksköterska

Sandra Einarsson, med dr
Karl Sandström, med dr, överläkare
Anna-Karin Haylock, med dr, överläkare
Thorsteinn Astradsson, doktorand, Specialistläkare
Constantina Christou, doktorand, bitr överläkare

Nya biomarkörer och behandlingsmöjligheter för individanpassad behandling av huvud- halscancer

Vår förståelse för cancer och dess bakomliggande orsaker, samt de mekanismer som tillåter tumörer att anpassa sig och överleva behandling, har utvidgats i rasande hastighet. Utmaningen idag är att använda den kunskapen för att förbättra behandling. Många oklarheter återstår kring mekanismerna kring strålningsresistens, men nya riktade behandlingar mot dessa mekanismer är på horisonten. Problemet är att varje tumör kan bete sig på många olika sätt, så för att lyckas överkomma dessa mekanismer måste man också utveckla bättre diagnostik. Om man visste på förhand vilka patienter som låg i riskzonen för resistens, eller kunde detektera detta under behandling, så skulle dessa nya läkemedel kunna användas optimalt, liv räddas och bieffekter minskas. Storskaliga molekylärgenetiska metoder, exempelvis DNA-streckkoder med helgenomsekvensering, har nyligen nått den kapaciteten att vi nu kan leta efter gemensamma genetiska/epigenetiska markörer i en stor mängd patientmaterial. Tillsammans med de nya läkemedel som specifikt slår ut mekanismerna för strålningsresistens, öppnas nu dörren för en helt ny generation av individanpassade behandlingar. Detta projekt fokuserar på effektivare strålningsbehandling genom att undersöka nya läkemedel som slår ut mekanismer för strålningsresistens, tillsammans med nya diagnostiska markörer för att styra behandlingen.

Medverkande forskare

Diana Spiegelberg, PhD, docent
Julia Uffenorde, med dr, doktorand

Bild på effektivare strålningsbehandling

Retrospektiv studie som utifrån kvalitetsregister och journaldata skall beskriva och analysera grundläggande patient- och tumörkaraktäristika, val av behandling, överlevnad samt återfall för patienter som erhållit behandling för tung- eller munbottencancer. Den huvudsakliga frågeställningen är om det finns skillnader i överlevnad och/eller recidivfrekvens beroende på tumörens lokalisation, ledtider, val av behandling och prognostiska markörer. Knappt 1300 patienter ingår i studien som nu är i slutskedet av datainsamlingsfasen.

Medverkande forskare
Karl Sandström, med dr
Constantina Christou, doktorand

Retrospektiv studie av samtliga patienter i Sverige som diagnosticerats med primär hörselgångscancer sedan år 2000. Primär hörselgångscancer drabbar en liten grupp patienter men med relativt dålig prognos. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur val av behandling vid primär hörselgångscancer och övrig primär temporalbenscancer samt tumörer utgående från närliggande organ med inväxt i temporalbenet påverkar risken för återfall och död i sjukdomen samt beskriva epidemiologiska data.

Medverkande forskare

Karl Sandström, med dr
Per Olof Eriksson, ass professor, senior consultant

I Sverige diagnosticeras cirka 140 patienter årligen med läppcancer till SweHNRC med en fördelning cirka 60% män, 40% kvinnor. Läppcancer drabbar vanligen äldre patienter (median 75 år). Läppcancer har en relativt god prognos med en relativ 5-årsöverlevnad på 92 % i Sverige (SweHNRC).

Behandlingsvalet styrs av flera faktorer, vanligen behandlas patienter med mindre tumörer (stadium I–II) med lokal kirurgi av läppen, kombinerat vid halslymfkörtelutrymning vid regional spridning medan för patienter med mer avancerade tumörer (stadium III–IV) och recidiv övervägs strålbehandling i form av extern strålbehandling ofta i kombination med brachyterapi. Vid operation av primärtumören eftersträvas en makroskopisk marginal på 10 mm vilket i många fall leder till en betydligt mindre läpp, varför vanligtvis de något mindre T1-T2 tumörerna selekteras till kirurgi. Postoperativa komplikationer såsom sårinfektion och behov av re-operation pga släppta suturer i såraden förekommer i relativt hög grad. Tidigare data visar en komplikationsfrekvens på 35% varav närmare 50% krävde någon form av kirurgisk eller medicinsk intervention, där risken ökar vid större tumörer med en sårdefekt över 2 cm. Större tumörer (T3-T4) samt vid recidiv eller bristande marginaler vid operation behandlas med strålbehandling i form av brachyterapi och/eller extern strålbehandling. Brachyterapi innebär att en strålkälla appliceras i tumören (interstitiell strålbehandling) eller intill den (intrakavitär eller intraluminal strålbehandling). Detta kan ske som enda behandling vid mindre tumörer eller som tillägg till extern strålbehandling vid stora tumörer. Vid brachyterapi blir vävnadsdefekten mindre än vid kirurgi av motsvarande tumör.

Det finns inga randomiserade eller större retrospektiva studier av effekten av brakyterapi jämfört med kirurgisk behandling vid läppcancer avseende överlevnad eller lokoregional recidivfrekvens, men sammanställningar från enskilda centrum har visat jämförbar lokal kontroll.

I Stockholm samt Örebro finns en stark behandlingstradition för brachyterapi vid T2-T3 tumörer samt recidiv medan man i Uppsala i större utsträckning behandlat patienterna med kirurgi och vid vissa fall tillägg av extern strålbehandling. Genom att inkludera patienter från alla tre Universitetssjukhusen får vi en stor andel patienter (ca 700) som genomgått respektive behandling och kan därmed på ett säkrare sätt värdera behandlingsutfall.

Medverkande forskare
Linda Marklund, professor, överläkare
Karl Sandström, med dr, överläkare

I samarbete med ÖNH-kliniken samt onkologen Universitetssjukhuset i Örebro, Enheten för huvudhalscancer, Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset Solna

Neutrofilmedierad inflammation i huvud-och halscancer detekterad med positronemissionstomografi

Projektet avser att använda ny molekylär avbildningsteknik (PET) för att studera förekomst av neutrofiler hos patienter med 2 typer av HHC, patienter med orofarynxcancer respektive oralcancer, och kvantifiera mängden neutrofil elastas (NE) med en PET-spårmolekyl som ett mått på tumörassocierade neutrofiler i tumörvävnad, regionala lymfkörtelstationer och benmärg.

Mycket talar för att neutrofila granulocyter har en dualistisk roll i cancerutveckling där tumörassocierade neutrofiler (TAN) kan ha diametralt skilda effekter på tumörtillväxt och metastasering. TAN förekommer i tumörstromat med variabel densitet där de kan ha både en antiproliferativ eller en immunsuppressiv funktion som medierar tumörtillväxt, metastasering och cancerprogress. Specifikt för HHC gäller att i ett mycket tidigt skede (cancer in situ) är en hög neutrofilkoncentration i tumören ett gott prognostiskt tecken, medan i stadium I-IV gäller det motsatta.

Det finns idag ingen etablerad avbildningsmetod för att in vivo visualisera och kvantifiera förekomst av TANs i HHC. Vi avser att med en selektiv PET-spårmolekyl för neutrofilt elastas (NE),( [11C]NES ([11C]GW457427) utveckla en PET-metod för att studera neutrofil infiltration i tumörvävnad och regionala lymfkörtelstationer hos patienter med cancer i munhåla och svalg. Resultat före behandling från [11C]NES-PET ska jämföras med den kliniska [18F]FDG-PET undersökningen och datortomografi som utförs vid sedvanlig tumörutredning. Venösa blodprover tas för analys av biomarkörer för inflammation och bestämning av neutrofil/lymfocyt kvoten. Patienter med orofarynxcancer undersöks även 3 månader efter avslutad behandling med [18F]FDG och [11C]NES

Medverkande forskare

Constantina Christou, doktorand, bitr överläkare
Göran Laurell, professor, överläkare
Linda Marklund, professor, överläkare
Gunnar Antoni, docent, Enheten för Medicinsk kemi, Uppsala Universitet.

Integrativ molekylär karakterisering av blod och vävnad av patienter med skivepitelcancer i munhåla och munsvalg

Kunskapen om specifika biomarkörer för prognostisering, progress och behandlingsövervakning av skivepitelcancer i munhåla och orofarynx är begränsad förutom HPV i orofarynxcancer. I övrigt finns inga kända biomarkörer som kan bidra till en bedömning av ökad risk för recidiv hos en enskild patient. Vi tror att djuplodande studier inom området kan identifiera biologiskt relevanta och tumörspecifika karakteristika som kan identifieras genom protein eller genomanalys. Data från en stor genetisk kartläggning av ett flertal maligna sjukdomar, (Cancer genome Atlas) har uppvisat en omfattande mängd mutationer inom HNSCC. Både HPV-positiva och HPV-negativa skivepitelcancer har en heterogen och hög mutationsfrekvens jämfört med ett flertal andra cancersorter vilket indikerar en hög neoantigen förekomst som i sin tur skulle kunna tala för att dessa kan vara tillgängliga för immunoterapi. Skivepitelcancertumörer uppvisar dessutom i hög grad en inaktivering av tumör suppressor gener vilket gör det svårare att målsöka specifika mutationer med läkemedel

Om vi kan öka kunskapen om biologin bakom skivepitelcancer, benägenheten för metastasering och tidigt recidiv har vi större möjligheter till en individualiserad behandling och uppföljningsregim. Vi tror att vår planerade kartläggning av proteiner som uttrycks av både tumörvävnad och i vätskebiopsier (serum/blod) samt även analys av genetiskt material kan tillföra viktig kunskap som kan komma patienter till godo i framtiden Det övergripande syftet med projektet är att förbättra diagnostiken och därmed möjligheten att individualisera och optimera urvalet av terapi för patienterna samt att möjligen identifiera nya biologiska läkemedel som kan användas för en bättre terapi.

Detta ska uppnås genom att jämföra blodprover och vävnad från patienter med HNSCC med tidigt återfall i cancer med prover från patienter med sena återfall eller tumörfrihet. Dessa patienter kommer från två studiepopulationer. De är dels inkluderade i studien "Föda, muskelmassa och livskvalitet - En prospektiv kartläggning av nutritionsfaktorers betydelse för patienter med huvud- och halscancer" samt i forskningsprogrammet UCAN. Analysen kommer att göras med proteomik med analys av blod och tumörvävnad, molekylära analyser av DNA och RNA från tumörvävnad samt bioinformatik.

Vi har ett unikt material från patienter där kombinationen av information om tumörvävnad, vätskebiopsier och kliniska data tillåter oss att utföra en omfattande kartläggning av tumörbiologi hos patienter med skivepitelcancer i munhåla och farynx. Studien utnyttjar unika svenska förutsättningar med detaljerade kvalitetsregister med hög täckningsgrad samtidigt som den inbegriper modern metodologi för translationella studier.

Medverkande forskare

Anna-Karin Haylock med dr, överläkare
Göran Laurell, professor, överläkare
Patrick Micke professor, överläkare
Diana Spiegelberg Docent

Ta bort denna layout + textmodul om stycket inte behövs.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin