Hälso- och sjukvårdens ansvar för våldsutsatta patienter
Här hittar du regelverk för omhändertagande och dokumentation av våldsutsatta patienter.
Personer som utsatts för våld söker sig ofta till hälso- och sjukvården. Att de ska erbjudas vård som är lätt tillgänglig och att det ska finnas rutiner för omhändertagandet framgår av hälso- och sjukvårdslagen samt Socialstyrelsens föreskrifter.
Hälso- och sjukvården och tandvården ska bedrivas så att de uppfyller kraven på god vård, vilket görs tydligt i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och i tandvårdslagen (1985:125).
Det innebär att vården särskilt ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonalen och vara lätt tillgänglig.
För att kunna uppnå god och adekvat vård måste så långt möjligt orsaken till de symtom som patienten söker för identifieras. Få kvinnor berättar spontant om sin våldsutsatthet. Ansvaret att identifiera våldsutsatthet som en bidragande orsak till hälsoproblemet ligger därför på vårdpersonalen.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (Socialstyrelsen 2022, pdf)
Vårdgivarens ansvar
Socialstyrelsens föreskrifter vänder sig förutom till hälso- och sjukvården också till tandvården och socialtjänsten. De slår fast att varje vårdgivare ska fastställa de rutiner som behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld.
De slår också fast att vårdgivaren ska fastställa rutiner för när och hur personalen ska ställa frågor om våld för att kunna upptäcka våldsutsatta och barn som bevittnat våld som behöver vård.
Om en vuxen visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att personen är våldsutsatt, ska vårdgivaren se till att hälso- och sjukvårdpersonalen frågar den vuxna i enrum om orsaken till symtomen eller tecknen.
Kunskap och samverkan betonas
Den som utsätts för våld kan söka hjälp var som helst inom vården – vid vårdcentraler, specialiserade kliniker eller akutmottagningar. Vårdgivaren bör därför se till att personalen i verksamheten har kunskap om våld och andra övergrepp av eller mot närstående för att kunna ge god vård. Personalen ska dessutom ha förmågan att omsätta kunskaperna i det praktiska arbetet.
Vårdgivaren ska också samverka för att samordna sina åtgärder så att de inte motverkar varandra. Samverkan behövs för att skapa förutsättningar för att samordna olika insatser. Det handlar om intern samverkan inom hälso- och sjukvården, men också om extern samverkan med andra berörda verksamheter, myndigheter och organisationer. Målsättningen är att insatserna inte ska motverka varandra.
När misstanke finns om utsatthet för våld
Barn
Om ett barn visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att barnet är våldsutsatt eller bevittnat våld, ska vårdgivaren se till att hälso- och sjukvårdspersonalen:
- beaktar vilka behov barnet kan ha av vård såväl fysiskt som psykiskt med anledning av våldet,
- gör en anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
- ställer frågor till medföljande vuxen om orsaken till symtomen eller tecknen, om det är möjligt utan att det innebär risk för bar- net, och
- frågar barnet i enrum om orsaken till symtomen eller tecknen när så är möjligt och med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad.
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska i patientjournalen dokumentera vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av det som anges i första stycket 1–4 samt vilka symtom eller tecken som har observerats och som väckt misstanke om att barnet är våldsutsatt eller bevittnat våld.
Barns behov av information
Föreskrifterna betonar också barns behov av information och anger att vårdgivaren ska fastställa rutiner för hur barns behov av information, råd och stöd ska beaktas.
I föreskrifterna hänvisar Socialstyrelsen till hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientsäkerhetslagen (2010:659). Där framgår det att ett barns behov av information, råd och stöd särskilt ska beaktas om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med utsätter eller har utsatt barnet eller en närstående till barnet för våld eller andra övergrepp.
Anmäla misstanke om barn som far illa
Vuxen
Om en vuxen visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att personen är våldsutsatt, ska vårdgivaren se till att hälso- och sjukvårdpersonalen frågar den vuxna i enrum om orsaken till symtomen eller tecknen.
Om misstanken om våld eller andra övergrepp kvarstår, ska vårdgivaren se till att hälso- och sjukvårdspersonalen
- beaktar vilka behov den vuxna kan ha av vård såväl fysiskt som psykiskt med anledning av våldet,
- informerar om möjligheten till vård inom hälso- och sjukvården, stöd och hjälp från socialtjänsten samt kontakt med frivilligorganisationer,
- hjälper den vuxna att få kontakt med socialtjänsten om denne samtycker till det, och
- tar reda på om det finns barn i den vuxnas familj och gör anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) vid misstanke om att barnet eller barnen far illa.
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska i patientjournalen dokumentera vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av det som anges i första stycket och andra stycket 1–3 samt vilka symtom eller tecken som har observerats och som väckt misstanke om att den vuxna är våldsutsatt.