Anmäla oro för barn är ett krav i lagen
All personal inom hälso- och sjukvården och tandvården är enligt socialtjänstlagen 14 kapitel 1 § skyldig att genast anmäla till socialnämnden om man får kännedom om eller misstänker att ett barn under 18 år far illa.
Barn kan fara illa av många olika orsaker. Det kan förekomma fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp eller försummelse (att barnet inte får den omsorg det behöver). Men det kan också vara att barnet lever i en miljö där våld och hot om våld förekommer.
Om en vårdnadshavare inte kan ta sitt ansvar fullt ut är det socialtjänstens ansvar att se till att barn får det stöd och den hjälp de behöver. Men socialtjänsten behöver hjälp med att uppmärksamma barn som far illa. Därför är de som kommer i kontakt med barn inom vissa verksamheter skyldiga att genast anmäla om det finns kännedom eller misstanke om att de far illa. Studier har visat att sker en underrapportering i de här fallen.
Om orosanmälan
Utbildningsfilm från Socialstyrelsen (09:08 minuter, ej textad, ej syntolkad)
Inga bevis krävs
Det räcker med att personalen känner en oro för barnet för att en så kallad orosanmälan ska göras. Det krävs inga bevis på att barnet faktiskt far illa. Personalen kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning. Det är inte heller nödvändigt att ta ställning till orsaken.
Ansvaret för att utreda situationen ligger helt på socialtjänsten. Målsättningen med utredningen är att få en klar bild över barnets situation så att det kan få stöd och skydd vid behov.
Sök stöd hos andra
Den personal som ska göra en anmälan kan ha ett behov av att få stöd eller samråda internt med en chef eller erfarna kolleger innan denna görs. Om det finns en osäkerhet är det också möjligt att först konsultera socialtjänsten utan att barnets identitet röjs.
Anmälan bör helst vara skriftlig. Men i brådskande fall kan personalen göra en muntlig anmälan först och därefter bekräfta den skriftligt. Som regel ska anmälan göras till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet bor. Tänk på att en anmälan alltid ska ske skyndsamt. I akuta fall utanför kontorstid finns vanligtvis en socialjour eller liknande dit anmälan kan göras.
Det är ett personligt ansvar att anmäla i sin yrkesroll och ansvaret kan aldrig läggas över på någon annan. Det är inte heller möjligt att göra en anmälan anonymt.
Vad händer sedan?
I samband med att en anmälan görs kan anmälaren efterfråga ett möte eller återkoppling med socialtjänsten. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska socialnämnden lämna information på begäran till anmälaren om en utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår "om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att göra detta".
Om en utredning inleds är anmälaren också skyldig att lämna alla de uppgifter som kan vara av betydelse i sammanhanget.
"Vuxna professionella måste ha barnperspektivet"
INTERVJU Björn Tingberg är sjuksköterska, forskare och expert vid Barnafrid i Linköping.
– Så fort man börjar tänka att man kanske borde göra en anmälan och känner sig tveksam – då ska man anmäla. Det är viktigt att lita på sin egen tysta kunskap och magkänslan och agera utifrån det. Sedan finns det också ett antal tecken och symtom som kan tyda på att ett barn far illa. I de fallen handlar det inte om känslan utan om ett beslut utifrån fakta.
Foto: Thor Balkhed/LiU