Emilie Nilsson, alumn – Föremålsantikvarieprogrammet

Emelie är alumn från Föremålsantikvarieprogrammet och arbetar nu som intendent på Norrlands auktionsverk.

Vad har du haft för dig sedan du tog din examen?

Efter min kandidatexamen fortsatte jag att läsa två år till med konsthistoria, kulturvetenskap samt Cultural Heritage and Sustainability. Sedan kände jag att det var dags att leta sig ut i någon form av karriär. Jag arbetade första gången inom branschen som museiguide på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand.

Vad jobbar du med idag och vad har du för arbetsuppgifter?

Sedan 2021 jobbar jag som värderingsperson och intendent på Norrlands Auktionsverk. Jobbet innebär mycket kundkontakt, med både säljare och köpare som lämnar in föremål eller handlar av oss. Men mest arbetar jag förstås med föremålen. Värdering, konditionsgenomgång, eftersökningar, äkthetskontroller, bedömning av marknadsvärde etc. tar upp det mesta av dagarna. Vi hanterar över tusen objekt i månaden, allt från kända konstnärer till helt dolda skatter har jag sett komma in till oss. Mina expertisområden här på auktionsverket är norrländsk konst, keramik och porslin, samt fashion och vintage.

Varför valde du Föremålsantikvarieprogrammet på Gotland?

Jag påbörjade min utbildning på Byggnadsantikvarieprogrammet, men bytte efter det första året till Föremålsantikvarieprogrammet. Nu har jag har läst de flesta kurser ur båda utbildningarna, och har fortfarande ett brett intresse av både föremål och byggnader. I mitt nuvarande yrke är det övervägande föremål som hanteras, och ytterst sällan får vi in fast inredning till förmedling.

Vad har du med dig för erfarenheter/upplevelser från din utbildning?

Jag ser tillbaka till de många tillfällen under utbildningen som vi fick arbeta praktiskt med föremål och material. Under utbildningens gång kan dessa moment kännas enkla, och många som har tidigare intresse och erfarenhet kommer att glänsa här. Vad man ska tänka på är att de flesta människor man kommer jobba med har varken utbildning eller erfarenhet av kulturvård och historiska föremål, och all kunskap man kan ta till sig bygger upp sig till den expertis man kommer ha med sig in i arbetslivet. Från en kulturhistorisk utbildning får man också med sig ett annat perspektiv. Ett perspektiv på kulturhistoria och bevarande som bidrar till ett annat tankesätt än många andra utbildningar. I arbetslivet kommer man sedan möta många människor som inte har med sig ett bevarandeperspektiv, och man får då stå som representant för vår disciplin.

Har du några tips för nyblivna föremålsantikvarier?

Redan under utbildningen är det viktigt att blicka framåt! Sommarjobb och praktik är nog de viktigaste, och har man möjligheten ska man inte vara rädd att söka sig till andra delar av Sverige. Man kanske tycker att ett deltidsjobb i en museibutik eller en tjänst som assistent till en byggnadsinspektör inte ger någonting, men all erfarenhet är bra erfarenhet. Nätverka med alla de föreläsare som kommer utifrån, och fråga hellre en gång för mycket. Det finns ingen i branschen som inte har varit där ni är nu, och alla har någonting att bidra med. När man avslutat sin utbildning finns det många möjligheter att fortbilda sig. Vad man läser under kurser är en bra introduktion, men expertisen kommer med repetition och fördjupning i de ämnen som man tycker är intressanta. Man är aldrig färdigutbildad.