Ämneshistoria

Den teologiska etiken i Uppsala bedrevs i början av 1900-talet i nära samarbete med systematisk teologi. Ämnesföreträdare var 1908-1920 Einar Billing, då en av den svenska lutherrenässansens ledande forskare. Även hans efterträdare Arvid Runestam (1923-1938) ägnade sig främst åt forskning kring luthersk teologi och etik.

Från och med 1938 kom ämnet att benämnas ”teologisk etik med religionsfilosofi”. Under professorerna Sigfrid von Engeström (1939-1954) och Herbert Olsson (1954-1966) bedrevs dock främst en teologihistorisk forskning med fokus på Luthers moralteologi.

När Ragnar Holte blev ämnesföreträdare (1966-1992) inriktades forskningen mer på nutida etik och metoder inom moralfilosofin kom i hög grad till användning. Ämnet benämndes 1974 ”etik, särskilt socialetik” och fokus för forskningen blev nutida kristen socialetik i nära dialog med samtida politisk filosofi.

Under Carl-Henric Grenholms tid som professor (1992-2012) bibehölls detta fokus. Ett större projekt om relationen mellan etik och ekonomi genomfördes, och i ett annat större projekt gavs en kritisk granskning av luthersk teologi och etik i ett postkristet samhälle. Flera studier genomfördes om rättviseteori, feministisk etik, arbetsetik och miljöetik.

Elena Namli tillträdde som ämnesföreträdare 2012. Under hennes tid har ämnet kommit att profileras mot kritisk teori och forskning kring mänskliga rättigheter. Studiet av religiösa traditioners bidrag till etisk reflektion har vidgats till att gälla även judisk och islamisk etik.