"Viktigt få till ett förtroendefullt samtal"

Elisabeth Tönnesen är läkare på Akademiska sjukhuset och möter i sitt yrke kvinnor som utsatts för våld.

Vad är viktigast att tänka på i mötet med en våldsutsatt kvinna?

– Det viktigaste är att få till ett förtroendefullt samtal som gör att kvinnan kan anförtro sig. Jag brukar tänka på att sitta ner och att se till att det är lugnt och tryggt i rummet. Sedan handlar det om att verkligen lyssna fokuserat på det som patienten säger. Man måste haka i det som kommer fram i samtalet och våga fråga på djupet.

– Det är också betydelsefullt att vi i vården känner igen tecknen som kan indikera våldsutsatthet.

Hur ser du på hälso- och sjukvårdens roll i omhändertagandet?

– Hälso- och sjukvården har en viktig roll eftersom våldsutsatta kvinnor ofta vänder sig dit. Vi måste förmedla att det är rätt att vända sig till hälso- och sjukvården och att vi som professionella har kunskap och erfarenhet av våldet och kan lotsa vidare till rätt instans där kvinnan kan få ytterligare stöd. Där är stödtelefonen Kvinnofridslinjen en värdefull resurs som är tillgänglig för alla.

Vad har du lärt dig av att ha jobbat med våldsutsatta kvinnor?

– Jag har lärt mig att kvinnor med långvariga, svårbehandlade sjukdomstillstånd som exempelvis kroniska smärtor, depressioner, sömnproblem och utmattningstillstånd ofta har en historia av våld antingen pågående eller bakom sig. En annan lärdom är att det lönar sig att fråga eftersom kvinnorna ofta inte berättar spontant om våldet.

– Ofta har vi som möter våldsutsatta kvinnor en ambition att hjälpa så mycket som möjligt. Då kan det vara svårt att ta in att det är en process för kvinnan att bryta upp och att det finns många aspekter att väga in. Det är lätt att känna sig frustrerad när kvinnan kanske väljer att gå tillbaka till en våldsutövande man – sådana känslor hos en själv är viktiga att få syn på och förstå.

Vilka är de vanliga fallgroparna för medarbetare i vården?

– Det kan vara lätt att glömma att fråga och ibland finns det förutfattade meningar om vilka kvinnor som utsätts. En annan fallgrop är att en långvarig kontakt med en kvinna kan göra att det inte faller en in att det skulle kunna förekomma våld i familjen. Det som också kan försvåra är om man som familjeläkare även har mannen som patient.