Myndigheternas olika roller vid samverkan

Alla som utsätts för våld eller kränkningar har, efter individuell prövning, rätt att få stöd och hjälp av socialtjänsten. Det kan till exempel handla om hjälp med skyddat boende, rådgivning, stödsamtal och ekonomiskt bistånd till våldsutsatta vid behov.

Socialtjänsten är den myndighet som har det främsta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.

I en akut situation kan våldsutsatta och eventuella barn behöva ett tillfälligt skyddat boende för att fly från våld och hot. I några kommuner har sådana boenden byggts upp i kommunens regi. Men ofta har kommunen avtal med ideella föreningar, till exempel kvinnojourer, som driver skyddade boenden.

En våldsutsatt person kan i samband med ett uppbrott även behöva hjälp med ekonomin. Hon eller han har då möjlighet att göra en ansökan om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten.

Socialtjänsten kan dessutom bistå med hjälp vid kontakt med andra myndigheter. Det kan till exempel handla om att den våldsutsatta vill göra en anmälan till polisen eller ansöka om kontaktförbud (tidigare besöksförbud). Socialtjänsten får dock inte, med undantag för vissa allvarliga brott, göra en polisanmälan om den våldsutsatta inte samtycker till det.

Socialtjänstens ansvar regleras i socialtjänstlagen. Det är en ramlag som ger kommunerna relativt stor frihet att anpassa verksamheten efter de lokala förutsättningarna.

Vid akuta problem utanför kontorstid finns det oftast en socialjour som går att nå.

Om socialtjänstens insatser i NCK:s kunskapsbank

Om socialtjänstens lagstadgade ansvar i NCK:s kunskapsbank

Polis

Polisens uppgift är att beivra brott. Brottet kommer ofta till polisens kännedom genom att brottsoffret självt eller någon annan anmäler brottet. Men polisen har även en skyldighet att upprätta en anmälan på plats om det kan misstänkas att ett brott har skett. Polisen undersöker vem som kan misstänkas för brottet, tar in personer på förhör, hör vittnen, misstänkta och brottsoffer.

Polisen ansvarar också för att skydda hotade personer och kan bistå med olika former av åtgärder för personer med skyddsbehov. Många polismyndigheter har brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer.

Polisen är ofta den första företrädaren för rättsväsendet som ett brottsoffer möter och har en långtgående informationsskyldighet gentemot brottsoffret. Det handlar bland annat om att informera om brottsoffrets rättigheter, exempelvis rätten till målsägandebiträde och stödperson (se nedan). Brottsoffer ska även få information när en anhållen misstänkt har släppts på fri fot samt om utredningen läggs ner.

Om polisens ansvar i NCK:s kunskapsbank

Polisens webbsida om brott i nära relationer

Åklagare

Åklagaren har tre huvuduppgifter: att leda polisens brottsutredning, att fatta beslut om att åtal ska väckas samt att föra talan i domstol.

Åklagaren leder förundersökningen vid allvarliga brott som misshandels- och sexualbrott och utreder brottet i nära samarbete med polisen. Det är därefter upp till åklagaren att besluta om åtal ska väckas. Det sker om bevisningen är så stark att åklagaren ”på objektiv grund” kan förvänta sig en fällande dom. Om det blir en rättegång är det åklagaren som företräder staten i brottmålsprocessen i domstol.

Om åklagarens ansvar i NCK:s kunskapsbank

Domstol

Domstolens uppgift är att pröva om åklagaren med hjälp av utredningen kan bevisa att den åtalade har begått det brott som åklagaren påstår. Rättens ledamöter är bundna av åklagarens gärningsbeskrivning och får bara döma för brott som ryms inom den. Domstolen ska förhålla sig objektiv och opartisk under rättegången.

Vid många tingsrätter och hovrätter finns det idag en vittnesstödsverksamhet. Ett vittnesstöd är en ideellt verksam person som hjälper vittnen och brottsoffer med stöd och praktisk information i samband med en brottmålsrättegång.

Om domstolens ansvar i NCK:s kunskapsbank

Stöd för brottsoffret

Den som utsatts för brott har rätt att ta med sig en stödperson till förhör och rättegång. Det kan vara till exempel en anhörig, eller en person från kvinno- eller brottsofferjouren. Det finns en mängd ideella organisationer som stöder brottsoffret, till exempel brottsofferjourerna, kvinnojourerna och RFSL:s brottsofferjour. En lista över möjligheterna till stöd i olika delar av landet finns hos Brottsoffermyndigheten.

Brottsoffermyndighetens webbsida med kontaktuppgifter till myndigheter och organisationer

Vid vissa allvarligare brott som till exempel misshandel, sexualbrott och fridskränkning kan tingsrätten även utse ett målsägandebiträde. Dess uppgift är att hjälpa brottsoffret inför rättegången genom att medverka vid förhör, samt under rättegången med att hjälpa till med yrkanden om skadestånd.

Lagen om kontaktförbud (tidigare besöksförbud) finns för att ge skydd till personer som förföljs eller trakasseras på annat sätt. Den som får ett kontaktförbud får inte besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet.

Om brottsoffrets rättigheter i NCK:s kunskapsbank

Kvinnojourerna gör ett betydelsefullt arbete för att skydda, stödja och hjälpa våldsutsatta kvinnor och deras barn. Det sker till exempel genom att erbjuda skyddat boende, stödsamtal och olika gruppverksamheter. Två stora förbund, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Unizon (före detta SKR, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund) driver i dagsläget cirka 200 tjej- och kvinnojourer runt om i Sverige.

Det är stora skillnader mellan de olika kvinno- och tjejjourerna. Vissa har anställd personal, kontor och telefonjour dygnet runt. Andra har begränsade telefontider och endast ideellt arbetande jourkvinnor. Det finns även skillnader när det gäller vilken beredskap och kunskap man har för att ta emot till exempel kvinnor som utsatts för våld i samkönade relationer eller kvinnor som har någon funktionsnedsättning.

Om kvinnojourernas verksamhet i NCK:s kunskapsbank

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sveriges, Roks, webbplats
Riksförbundet Unizons webbplats