Claudia Merli

Om antropologi och det medicinska fältet, oväntade forskningsresultat och att arbeta med katastrofer

Claudia Merli är specialiserad inom medicinsk antropologi och katastrofantropologi. Inriktningen kom sig av tillfälligheter och just att följa upp oväntade händelser ser Claudia som en av disciplinens styrkor. I intervjun berättar hon bland annat om hur instresset för att måla fick henne att undersöka ett förmodernt japanskt väsens roll i Coronapandemin och vad som hände när tsunamin plötsligt slog in över thailändska byar hon fältarbetade i 2004.

-Det var en slump att jag hamnade inom forskningsfältet om katastrofer. Jag gjorde fältarbete i Thailand för mitt doktorandprojekt om reproduktiv hälsa 2004 när tsunamin drabbade några av de byar jag arbetade i. Jag såg det som min skyldighet gentemot lokalbefolkningen att följa upp katastrofen och jag började publicera artiklar om tsunamin innan jag ens hade tagit min doktorsexamen. Jag hade aldrig planerat att hamna i en kris, men på grund av detta sammanträffande har katastrofer tillsammans med medicinsk antropologi blivit mitt primära forskningsområde. Jag arbetar allt oftare där de två områdena möts.

Att följa upp tillfälligheter och oväntade fynd är ett av antropologins viktigaste bidrag, enligt Claudia.

-Det krockar med hur processen för ansökningar om forskningsfinansiering är planerad. Du förväntas presentera en tydlig väg till dina resultat innan du ens börjar och planera det som om du redan vet vad du kommer att hitta. Antropologi fungerar inte riktigt eller uteslutande på det sättet. Vi tittar på vad som händer just nu och oväntade upptäckter. Som exempel kan jag nämna att jag i min långvariga forskning i Thailand inte först hade räknat med rollen kvinnlig och manlig omskärelse spelar i samband med reproduktiv hälsa, eller kvinnliga ande-mediers metoder i samband med fertilitet. Detta var inget jag kunde ha vetat innan jag åkte dit.

Tvärvetenskapligt samarbete

Claudia har nyligen deltagit i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om luftvägsrisker kopplade till vulkanaska i Mexiko, Indonesien och Japan för HIVE-konsortiet. Claudia var ansvarig för det kvalitativa fältarbetet på de tre platserna och genomförde personligen fältarbete i Japan.

-Att arbeta tvärvetenskapligt ger antropologer möjlighet att påverka även utanför den akademiska världen. Genom det här projektet har vi gett rekommendationer till Världshälsoorganisationen och andra myndigheter. Antropologers viktiga bidrag i dessa sammanhang är att förklara markperspektivet hos människor som lever med risk, istället för ett uppifrånperspektiv på katastrofriskreducering. Precis efter att jag hade återvänt från Japan i början av covid-19-pandemin, och under månader av distansundervisning, återvände jag till mitt konstnärliga intresse för att måla. På så sätt stötte jag på en intressant japansk ikon för pandemin. Många människor i Japan målade den här figuren och skickade den till vänner och familj som skydd mot sjukdomen. När jag började undersöka fenomenet fördjupade jag mig i denna gamla ikon från det förmoderna Japan, som är kopplad till epidemier. Det är inte en av de mest populära figurerna, men japanerna plockade upp den eftersom den på något sätt resonerade med situationen. Som fenomen började det underifrån och användes senare även i Japans folkhälsokommunikation. Ju mer jag funderade på det, desto mer komplext och intressant blev det. Det slutade med att jag skrev en artikel som hamnade på omslaget av Anthropology Today.

Claudia tycker att tvärvetenskapligt samarbete har både för- och nackdelar.

-Ett bra samarbete kan vara fantastiskt. Jag har insett att det kan vara lättare att samarbeta med kollegor från naturvetenskap än med andra samhällsvetare. Många andra samhällsvetare har missuppfattningar om hur antropologer bedriver etnografi och fältarbete, till exempel att man inte skulle behöva ett långsiktigt engagemang eller att samtidigt utforska sin egen position. Vi uppmanas att göra snabbare fältarbete och ännu snabbare publikationer. Men förståelsen av den andra människan tar tid. Antropologer håller fast vid det. Det är en fråga om respekt att lyssna, kontinuerligt och långsiktigt, att försöka förstå upplevelsen av världen ur den andres perspektiv. Detta anknyter till ett annat forskningsprojekt som jag genomför i Italien, tillsammans med antropologer och arkeologer. Det handlar om en katastrof som inträffade 1963. Vi tenderar att glömma att en katastrof som inträffade för 60 år sedan fortfarande har långsiktiga effekter.

Arbete inom katastrofområdet har också en djup påverkan på forskaren.

-I Thailand blev jag traumatiserad men ville inte inse det. Jag var bara perifert inblandad i tsunamin, men genom att träffa överlevande på sjukhuset bara dagar efter katastrofen blev deras berättelser en del av min känslovärld. Tillbaka i Uppsala blev jag en del av Hugo Valentin-centrets tvärvetenskapliga forskningsnätverk TRAST för trauma och sekundär traumatisering, med andra forskare som hade arbetat med humanitära kriser eller konflikter.

Tar patienters upplevelser på allvar

Din andra specialisering är medicinsk antropologi. Vad kan antropologin bidra med till den medicinska vetenskapen?

-Antropologi har mycket att bidra med eftersom vi är tränade att se andra saker än de flesta andra yrkesgrupper. Antropologin tar på allvar vad patienterna upplever och har en utvecklad känslighet och lyhördhet för maktdynamiken på marken. Många ledande medicinska antropologer är ursprungligen utbildade läkare som har omskolat sig för att de upplevde att något saknades. Sjukvården blir mer och mer fragmenterad. Jag ingick i en handledningsgrupp för en doktorand i Storbritannien. Doktoranden, som också var läkare, undersökte några drastiska förändringar i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet, när man införde ett system med prestationsbaserad ersättning som kallas Quality and Outcomes Framework (QOF). I det systemet omvandlas det medicinska mötet till ett slags kroppshandel, med ekonomiska incitament kopplade till specifika biomarkörer. Hela systemet för allmänläkare delades upp i kvantifierbara data och ekonomisk avkastning. Många läkare hade en känsla av att något var fel, men de tycktes inte ha verktygen för att analysera komplexiteten. Varken hälso- och sjukvårdssystemet eller vår förståelse av hälsa och sjukdom är separerade från kultur och samhälle.

En annan viktig aspekt av medicinsk antropologi är att vara en kritisk röst om utvecklingen av ny medicinsk teknik.

-Några exempel som jag kommer att tänka på är studier om hur teknik kopplad till assisterad befruktning påverkar sociala relationer och definitionen av släktskap, genetisk screening osv. Just nu tycker jag att människor borde vara mycket oroliga över vad som händer inom området för hjärnimplantat. Bakom en del av forskningen finns mycket tvivelaktiga företag och motiv. Om människor börjar få hjärnimplantat kan vi inte vara säkra på om och vilken etik som kommer att gälla. Det kan visa sig att science fiction (som i boken och filmen The Manchurian Candidate) förvandlas till en dystopisk verklighet, den faktiska posthumana människan. Detta är ett växande forskningsområde för antropologer, protetiker och Augmented reality, och vi ska inte vara naiva när det gäller vilka konsekvenser det kan få, säger Claudia.

Text: Jennie Sjödin, år 2023