Susann Baez Ullberg

Om människors relation till vatten, antropologins roll i att bekämpa klimatförändringar och miljöförstöringens etiska aspekter

Susann Baez Ullberg är miljö- och katastrofantropolog som specialiserat sig på forskning kring mänskliga vattenrelationer. Hon är involverad i flera forskarnätverk med fokus på miljö och hållbarhet, och menar att antropologin kan spela en avgörande roll i bekämpningen av klimatförändringar och andra miljöproblem.

-Jag är främst inriktad på forskning kring människors relationer till vatten, både i vardagslivet men framförallt under kritiska extraordinära omständigheter som till exempel vid torka och översvämningar. Jag har till exempel ett projekt som handlar om vattenbrist och vad som händer socialt, kulturellt och politiskt när städer växer i kombination med långvarig torka. Det har fått mig intresserad av samhällets användning av grundvatten. Det är en angelägen miljöpolitisk fråga eftersom grundvatten är vår viktigaste färskvattenresurs, men som i ökande utsträckning nu utarmas och förorenas över hela världen. Just grundvattenanvändning är särskilt intressant ur ett antropologiskt perspektiv eftersom det inte är synligt eller hanterbart på samma sätt som ytvatten. Man brukar säga att grundvattnet är "osynligt" i bemärkelsen att det inte går att veta exakt var det befinner sig eller hur det rör sig underjord. Hur skapar människor kunskap om och hanterar vatten när de inte kan använda sensoriska förmågor som syn, hörsel, eller känsel? Vilka föreställningar, praktiker och teknologier utvecklas då för att kunna utvinna grundvatten? Och i en tid av klimatförändringar och vattenbrist, hur delar man på grundvattenresurser över olika politisk-administrativa gränser när vattnet inte syns eller går att kontrollera?

Etnografiskt arbetar Susann både i Sverige och i Latinamerika, framför allt i Argentina.

-Ett empiriskt projekt som vi i det tvärvetenskapliga forskarnätverket Akvifärer i Antropocen börjat titta på handlar just om grundvattenhantering i Guaraníakvifären i södra Latinamerika. Det är ett av världens största färskvattenmagasin som ligger under fyra olika länders territorium. Här är frågan om gränsöverskridande vattenförsörjning och -politik i fokus. Vi tittar bland annat på hur det internationella avtal som dessa länder ingått när det gäller grundvattenutvinning i regionen hanteras i praktiken på nationell och regional nivå. Mitt antropologiska perspektiv handlar om att jämföra diskurser och praktiker på lokal nivå. Det handlar om likheter och skillnader i hur man utvinner och använder grundvatten, till exempel för bevattning och dricksvatten, och hur olika sociala aktörer som bönder, hydrologer, politiker, och befolkning i städer och på landsbygd förstår och talar om grundvatten.

Klimatomställningens målkonflikter

Miljö- och katastrofantropologi var tidigare två forskningsfält som gått mot att bli ett och samma. Det hänger ihop med att naturrelaterade katastrofer i allt högre grad är en konsekvens av miljöförstöring och samhällelig sårbarhet skapade av ekonomiska och politiska processer. Det är ett specialområde som växer både i Sverige och internationellt givet den pågående klimatkrisen.

-I den så kallade klimatomställningen skapas inte sällan intresse- och målkonflikter. Några exempel i Sverige är när lokalbefolkningar gör motstånd mot utbyggnaden av vindkraftverk eller hur den så kallade gröna omställningen kräver utvinning av mineraler. Utbyggnad av gruvnäringen drabbar då rennäringen i Sápmi. Liknande typ av konflikter går att se i hela världen. Det antropologiska perspektivet, som ju alltid är lokalt på ett eller annat sätt, kan lyfta fram den här typen av motsättningar och visa hur det ofta är lokalbefolkningen som får betala priset för samhällsförändringar. Det hänger ihop med perspektivet om miljörättvisa som är viktigt, inte minst eftersom det oftast inte lyfts i andra vetenskapliga och politiska sammanhang.

Kritiskt skede

Susann har intresserat sig för miljöfrågor ända sedan studietiden på 90-talet. Då fanns det viss medvetenhet kring miljöförstöring, men Susann upplever att världen gått in i ett mer kritiskt skede nu i och med klimatförändringarna.

-Saker har ställts på sin spets det senaste decenniet. Det finns inga enkla lösningar, men något måste göras åt miljöförstörelsen. Vi kan inte bortse från att vi håller på att undergräva villkoren både för vår egen existens och för annat liv på jorden. Det är vårt sätt att leva i en kapitalistisk och industrialiserad värld som lett till global uppvärmning, föroreningar och utarmning av biologisk mångfald. För att förstå problemen och kunna åtgärda dem måste man förstå hur samhällen är organiserade, hur makt fördelas, vem som har ansvar och varför vissa drabbas mer än andra. Antropologer kan bidra med viktiga insikter i hur människor tänker, organiserar sig och lever sina liv i vardag och kris. Det är centrala kunskaper för att kunna förändra en ohållbar samhällsutveckling. I det nystartade EU-projektet C-Urge Anthropology of Global Climate Urgency som jag och två nya doktorander medverkar i, kommer vi att undersöka hur rådande klimatförändringar som pockar på omedelbara åtgärder skapar nya diskurser, praktiker och politiska beslut, eller om de inte gör det.

Samtidigt ser Susann att det finns begränsningar inom disciplinen.

-Det räcker inte att bara vara kritisk. I många humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner har vi en teoretiskt kritisk ansats som är nödvändig. Men för att vara samhällsrelevanta måste vi också kunna bidra med lösningar. Det är en utmaning. Det finns ju inga enkla lösningar särskilt när det kommer till målkonflikter. Jag tycker själv att jag ofta har fler frågor än svar. Därför gäller det att samarbeta med andra, både med de vi studerar, med andra vetenskaper och med de som fattar beslut. C-Urge-projektet är antropologiskt, men innehåller tvärvetenskapliga samarbeten. Vi kommer även att bedriva både så kallad medborgarforskning, vilket ligger antropologiskt nära till hands eftersom vi fokuserar på lokal nivå, och samarbeta med civilsamhällesorganisationer i olika länder.

Vad kan samhällen lära sig av din forskning?

-Bland annat vikten av katastrofriskreducering. Katastrofer kommer med stort mänskligt lidande, både vad gäller förlorade liv och förstörda livsvillkor, plus stora materiella skador som den enskilde och samhället måste hantera. Jag skulle önska att beslutsfattare verkligen förstod hur våra samhällen fungerar och hur människor agerar när det värsta händer. Det är samhällets sårbarhet som avgör om en snöstorm, jordskalv eller översvämning blir en katastrof. Genom att förbättra människors livsvillkor kan man inte bara minska risken för att en naturrelaterad händelse blir en katastrof, utan också stärka människors förmåga att hantera kriser. Att vara sårbar innebär ju inte nödvändigtvis att man saknar handlingsutrymme. Tvärtom har människor alltid ett visst mått av agens, men samhället sätter ju också begränsningar för människors handlingsförmåga.

Susann menar att en förutsättning för förebyggande arbete är att ha med det lokala perspektivet och förstå att det inte är likadant överallt.

-Vi sitter inte alla i samma båt när det värsta händer utan har olika förutsättningar och olika resurser, både mellan länder och inom våra samhällen. Det sägs ofta att vi i Sverige fått det sämre och lever i kris men jämfört med många andra länder så har vi det så förspänt med ett välfungerande samhälle. Vi har möjlighet att fokusera på förebyggande av kriser till skillnad från andra ställen där grundläggande livsvillkor måste prioriteras. Sverige skulle kunna vara världsledande i miljöfrågor och –politik men det är både en fråga om att erkänna problematiken och prioriteringar. Riskreducering kostar pengar och kräver att det avsätts ekonomiska och mänskliga resurser på olika nivåer. Då blir den politiska frågan om vi ska satsa på att hantera något som händer vart 100 år? Det går alltid att argumentera för att andra angelägna frågor måste gå före. Men att inte satsa på miljön är att undergräva villkoren för vår existens. För mig är det en prioritet. Det är ytterst en etisk fråga, med vilken rätt tar vi oss makten att förstöra för andra människor och andra varelser och liv på jorden .

Antropologin central i problemlösningen

En avgörande aha-upplevelse som ledde in Susann på sitt forskningsintresse var en kurs i miljöantropologi som hon läste som antropologstudent vid Stockholms universitet.

-Där sammanföll mitt miljöintresse med antropologin och jag hittade min plats, kan man säga. Därför känns det väldigt fint att vi nu har en nystartad kurs på institutionen på temat miljöetnografi som är öppen för studenter ifrån alla olika discipliner. Jag önskar att den blir en ögonöppnare för alla att förstå att kunskaper om människan, alltså antropologin, är helt centralt för att möta dagens miljöproblem. Det är mänskliga relationer som ställer till problemen och det är vi människor som kan och bör åtgärda dem. Därför måste vi förstå människor med alla våra likheter och skillnader, säger Susann avslutningsvis.

Text och bild: Jennie Sjödin, år 2023