Karin Eriksson-Aras

Verktyg för att fånga invånarnas önskningar

Att nå ut till invånarna för att veta hur de vill bo och leva är svårt för kommunerna. Men det finns kanske en lösning; ”att vi tar fram en metodologisk verktygslåda som de kan ha användning av”, säger etnologen Karin Eriksson-Aras.

Förutom Karin Eriksson-Aras är det antropologerna Katarina Graffman och Mats Utas som fått pengar från UU Innovation för att kunna genomföra en förstudie. Tanken är att den ska resultera i ett större projekt framöver.

Forskarna har i nuläget hunnit tala med representanter för Uppsala kommun, som upplever en frustration över att det är så problematiskt att ta reda på vad invånarna själva tycker när nya bostadsområden ska utformas.

- Det kan vara svårt att nå ut till människor med medborgardialoger eller attitydstudier, om man verkligen vill förstå hur medborgarna lever sina liv, alltså vad de behöver för att må bra i sin kommun, säger Karin Eriksson-Aras.

Uppsala kommun vill genom stadsutvecklingen bidra till att skapa trygghet och gemenskap i nya områden, med minskad segregation och ökad jämlikhet. Nya boendekoncept som kollektivhusboenden och byggemenskaper är sådant som testas, och i detta läge är det givetvis intressant att veta vad människorna som bosätter sig i dessa nya bostäder - och vad människor som bor i närheten av dem - egentligen tycker. Kommunen försöker följa upp detta men det är alltså lättare sagt än gjort.

- Det handlar inte om bristande vilja från kommunens sida utan det handlar mer om offentliga sektorns speciella förutsättningar med politiska styrningar i fyraårscykler och myndighetsutövning som regleras på olika sätt, så att de kanske inte riktigt får fram det som de vill komma åt, förklarar Karin Eriksson-Aras.

Därför tänker hon och de andra forskarna försöka utveckla en sorts verktygslåda – kanske inte en bokstavlig verktygslåda men nära inpå - en konkret uppsättning av etnografiska metoder som kommunen ska kunna använda sig av för att nå fram till invånarna.

- Och vad det blir för metodologiska verktyg, det är ju något som vi ska börja utreda i förstudien, genom att göra ett flertal intervjuer med ansvariga inom kommunen, som jobbar inom stadsbyggnadsutveckling, säger hon.

Verktygslådan skulle dessutom kunna utgöra en långsiktig lösning. Karin Eriksson-Aras menar att forskningsprojekt annars ofta blir väldigt teoretiska och att de som ska ha nytta av resultaten inte har mycket nytta av dem i längden, då man inte vet hur resultaten ska tillämpas nästa gång.

- Och då behöver man hjälp i nästa steg också. Här är i stället en verktygslåda som de kan använda sig av praktiskt och ta fram även i nästa projekt.

Kanske kan de nya boendeformerna bidra till mer kollektiv gemenskap och social trygghet än vad konventionella bostadsrätter och hyresrätter förmår, och forskarnas förhoppning är att etnologiska och antropologiska verktyg ska kunna användas för att ta reda på det.

Text och illustration: Alexander Öbom, år 2020