Oscar Pripp

Om musikens politiska kraft, etnologers ID i arbetslivet och hur goda människor skapar onda effekter

Oscar Pripp är etnolog vars arbete kretsar kring frågor om kultur i flera bemärkelser. Dels studerar han musik som uttrycksmedel för politik och delaktighet i samhället. Dels jobbar han med etnologiska verktyg för att adressera exkluderingsprocesser och strukturell diskriminering i skola och arbetsliv. Han har också innehaft rollen som studierektor vilket gjort honom till ett välkänt ansikte för många som studerat på institutionen.

I över 30 år har Oscar arbetat med mångfald och migration på olika sätt.

-Sedan tio år tillbaka forskar jag om hur olika praktiker hos musikutövare kan vara uttryck för motstånd eller samhällsförändring. Det finns en nästan klichéartad idé om att kultur gör folk demokratiska och den föreställningen ville jag gå till botten med. Forskningen sker inom nätverket CreArt som har sin bas på Rytmiske konservatorium i Köpenhamn. Nätverket består av cirka tio forskare från bl.a. Brasilien, Kenya, USA och Danmark som alla på ett eller annat sätt jobbar med frågor kring artistic citizenship, som syftar på medborgarskap i bemärkelsen samhällsengagemang. Flera av forskarna är musiker som jobbar både praktiskt och teoretiskt.

Ett exempel på artistic citizenship ur Oscars forskning är Dream Orchestra i Göteborg.

-Det startade 2017 med ensamkommande flyktingar efter den så kallade flyktingkrisen och har nu vuxit till en enorm verksamhet för både barn, ungdomar och musiker på högsta nivå, som hamnat i Sverige genom migration. Det är ett intressant exempel på artistic citizenship. Det är inte välgörenhet eller en social verksamhet, utan musiken är på blodigt allvar och genom den kan de integrera sig själva. Det är ett synsätt på människor som likvärdiga fullt ut och där syns samhällsnyttan med musiken.

Oscar har också ägnat sig åt att studera etniska föreningar, ett fenomen som funnits i Sverige sedan 70-talet.

-Det civila samhället binds ihop kring aktiviteter som dans och musik, många föreningarna skulle inte finnas utan det kitet. På ytan verkar det inte som att exempelvis ett folkdansgille är politiskt men det finns flera dimensioner. Till exempel ser de sig som ett föredöme för hur ett idealsamhälle ska fungera med generationsöverskridande arbete, kreativitet och rörelse.

Forskningen har inneburit ett år långa fältarbeten i både ett svenskt folkdansgille och i en kurdisk kulturförening i Stockholm.

-Trots att den kurdiska föreningen var religiöst och partipolitiskt obunden fanns det ganska givna politiska aspekter i föreningen. Som att de engagerade sig emot förföljelse och kände sig påhoppade av den politiska utvecklingen i Sverige där migranter står allt mer i fokus för granskning. Inom folkdansgillet hade jag väntat mig mycket mindre politik. Medelåldern var hög och de flesta utövarna var ur välbeställd medelklass och väletablerade i näringsliv och offentlig sektor. Den folkliga dimensionen är så att säga inte kvar. Ändå var det inte en konservativ inställning till samhället som uttrycktes i intervjuerna utan snarare ganska radikala idéer om ett kooperativt och öppet mångfaldssamhälle. Det visade sig att många av de idéer som fanns på 70-talet, då de började dansa som ett ställningstagande för folklighet, hade underhållits under decennierna de dansat tillsammans. De gillade inte alls att vissa försöker använda folkdans som en symbol för nationalism. Tvärtom var de alla medvetna om att både musiken och dansen är formad genom öppenhet för influenser från andra håll i världen. Genom att vara med på repetitioner och danser, filma och intervjua, kunde jag gräva djupare kring motståndet mot en oönskad samhällsutveckling. Även om de inte står på barrikaderna och proklamerar att de står för mångkultur, utför de andra typer av protester mot att högern kidnappar svensk folkkultur.

I båda kulturföreningarna framkom tystnad som en strategi för politiskt motstånd.

-Att ge sig in i debatt och säga emot när man beskylls för kulturförfall och liknande är att godta den andres definition av dig. Genom att vara tyst och vägra låta sig definieras avslöjar den andre sig i sin iver och blir osäker. Det finns andra exempel i världen där tystnad och stillhet avslöjar den andre, till exempel i estniskt motstånd mot Sovjet användes ofta visor och barnvisor som en tyst protest.

Förutom musikforskning har Oscar lång erfarenhet av att arbeta med mångfald och likabehandling inom skola och organisationer.

-När man går bortom bilden av vilka människor är blir man alltid förvånad och får andra svar på frågor än man förväntar sig. På så sätt kan man använda etnologins teoretiska grunder och verktyg för att visa hur vardagsrasism och exkluderingsprocesser i skola, arbetslivet och samhället fungerar. Där finns en självklar samhällsnytta i disciplinen. Strukturell diskriminering är inget flummigt utan väldigt konkret. Det är återupprepade handlingar kopplade till bland annat genus, klass och etnicitet. När de sker om och om igen får de reella effekter som syns på arbetsmarknad, bostadsmarknad och så vidare. Sådana tillsynes oförklarliga statistiska skillnader kan man jobba sig ner i, djupare än svaren som folk föreställer sig. Det är i de empiriska handlingarna i vardagen som det här händer väldigt konkret.

Ett exempel är hur vardagsrasism uppstår i små handlingar som inte har intention att exkludera men ändå gör det.

-Om någon alltid utsätt för samma sak och får samma kränkande eller exkluderande fråga om och om igen, så kommer den explodera den tusende gången någon frågar. Då har den varit tyst och cool tusen gånger tidigare men just där och då uppfattas den som överkänslig. I de här sammanhangen har det varit otroligt tacksamt att jobba med frasen: Hur goda människor skapar onda effekter. De som exkluderar vet inte om det men de som utsätts ser det hela tiden. Då måste man jobba med att folk själva kan lära sig se de här processerna i sin skola eller organisation.

Även på politisk nivå har etnologisk forskning mycket att bidra med.

-Sedan 80-talet finns det en politisk utveckling kring att tala om migration och migranter på ett allt mer kulturaliserat sätt, alltså att man försöker hitta kulturella orsaker till samhällsproblem. Forskning inom etnologi, antropologi och sociologi kan genom att titta på samma grupper i andra tider eller delar av världen visa att kulturen inte finns, utan den görs. Våra discipliner visar gång på gång att konflikter och kriminalitet uppstår när samhället dras isär ekonomiskt och socialt. Det får uttryck i, men orsakas inte av, etniska grupper. Det går att se i alla länder. Där klyftorna är mindre är kriminaliteten lägre. Vi vet med stor säkerhet att även om det finns kortsiktiga åtgärder så är den enda långsiktiga lösningen att få ihop samhället. I de frågorna, inte minst nu med pågående gängkriminalitet, kan våra discipliner verkligen bidra till det politiska arbetet. Tyvärr har humaniora haft svårt att visa på nyttan utåt och det är färre etnologer som arbetar på positioner där de kan delta i samhällsutvecklingen nu än när jag började jobba.

Oscar har länge varit studierektor för grundutbildningen inom etnologi och har det senaste året arbetat med en alumniundersökning om tidigare studenters upplevelse av utbildningen och klivet ut i arbetslivet.

-När före detta studenter i etnologi och antropologi intervjuas säger de att de upptäcker ett ID när de börjar jobba som de inte tidigare var medvetna om. Det ID:t skulle kunna beskrivas ungefär som att vara djävulens advokat, att de alltid ställer kritiska frågor när det påstås saker om grupper av människor eller samhällen. Det är en viktig funktion i alla organisationer. Under mitt sista år innan pensionen ska jag leda förändringsprocesser för att utveckla och vitalisera disciplinerna med utgångspunkt i resultaten i alumniundersökningen. Att vara etnolog är snarare en livsstil än ett yrke och jag kommer fortsätta med vissa uppdrag och projekt även som pensionär, säger Oscar avslutningsvis.

Text och bild: Jennie Sjödin, år 2023