Har träningsintensitet betydelse för hälsorelaterad livskvalitet under och efter cancerbehandling?
Resultat från Phys-Canstudien
Anna-Karin Ax, Birgitta Johansson, Johan Lyth, Karin Nordin, Sussanne Börjeson
Institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet
Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet
Publicerad 7 april 2022 i Journal of Supportive Care in Cancer
Bakgrund
Det är sedan tidigare känt att träning under cancerbehandling förbättrar den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter. Det är dock oklart om träningens intensitet har betydelse för effekten, samt om effekten håller i sig på längre sikt. Vi jämförde hur träning på hög respektive låg/måttlig intensitet, med eller utan extra beteendestöd (målsättning, planering och uppföljning av träningen), påverkade hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med pågående behandling mot cancer. Vi jämförde även resultaten med deltagare i en tidigare studie i Phys-Can som inte hade erbjudits träning.
Metod
Den randomiserade kontrollerade studien Phys-Can genomfördes i Sverige (i Lund/Malmö, Uppsala och Linköping) under perioden mars 2015 till november 2018. Patienter som nyligen hade diagnostiserats med bröst, - prostata-, eller tjock- och ändtarmscancer och som skulle påbörja tilläggsbehandling blev slumpmässigt lottade till träning med hög intensitet (288 personer) eller låg/måttlig intensitet (289 personer), med eller utan extra beteendestöd. Dessförinnan, från september 2014 till mars 2015 inkluderade vi 89 deltagare till en observationsstudie som inte erbjöds träning, men som hade samma uppföljning som träningsstudien. Träningsperioden pågick under 6 månader och bestod av instruktörsledd styrketräning (antingen med hög belastning eller med låg/måttlig belastning) på ett träningscenter samt konditionsträning på egen hand (antingen intervallträning 2 ggr/vecka
eller minst 150 minuter promenad eller liknande per vecka). Hälsorelaterad livskvalitet mättes med välbeprövade frågeformulär upp till ett år efter avslutad träning. Samtliga deltagare besvarade “EORTC QLQ –C30” för personer med cancersjukdom. Deltagare med bröstcancer besvarade ”EORTC QLQ-BR23”, deltagare med tjock- och ändtarmscancer ”EORTC QLQ-CR29”, samt deltagare med prostatacancer ”EORTC QLQ-PR25”.
Resultat
När vi jämförde olika intensitet av träning kunde vi se att den högintensiva träningsgruppen skattade mer smärta jämfört med den lågt/måttliga direkt efter avslutad träningsperiod. Vi fann inga andra skillnader i hälsorelaterad livskvalitet varken direkt efter avslutad träningsperiod eller ett år efter avslutad träningsperiod. När vi jämförde med gruppen som inte erbjöds träning kunde vi se att träning på både låg/måttlig och högintensitet hade en positiv inverkan på hälsorelaterad livskvalitet direkt efter träningsperioden, och att positiva effekter fanns kvar upp till ett år efter avslutad träning.
Slutsatser
Träning har en positiv inverkan på den hälsorelaterade livskvaliteten, och för att bibehålla eller förbättra den så kan patienter som genomgår tilläggsbehandling mot bröst-, prostata-eller tjock- och ändtarmscancer träna på antingen hög eller låg/måttlig intensitet utifrån egna önskemål