Effekt av beteendestöd samt prediktorer för långvarig fysisk aktivitet hos patienter efter en träningsintervention under cancerbehandling: 1-årsuppföljning av Phys-Canstudien

Anne-Sophie Mazzoni, Hannah L Brooke, Sveinung Berntsen, Karin Nordin, Ingrid Demmelmaier

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Sverige
Institutt for idrettsvitenskap og kroppsøving, Universitet i Agder, Kristiansand, Norge

Artikeln är publicerad i BMC Cancer (2021)

Bakgrund

Det saknas kunskap om långsiktiga effekter av beteendestöd (målsättning, planering och uppföljning av träningen) på fysisk aktivitet hos patienter som deltagit i en träningsintervention under cancerbehandling. Det finns dessutom begränsat med forskning kring vilka faktorer som predicerar långvarig fysisk aktivitet hos dessa patienter. Mer kunskap om dessa aspekter behövs för att öka implementering av fysisk aktivitet i cancervården.

Syfte

1) Studera effekter av beteendestöd på långvarig fysisk aktivitet samt 2) identifiera prediktorer för långvarig fysisk aktivitet hos patienter efter deltagande i en träningsintervention under cancerbehandling.

Metod

301 patienter med bröst-, prostata- eller kolorektalcancer, som deltog i Phys-Can
studien, inkluderades i analyserna. Deltagarna lottades till sex månaders
individanpassad träning med eller utan beteendestöd (målsättning, planering och
uppföljning av träningen). De lämnade data om sin fysiska aktivitet i slutet av träningsperioden och vid 1-årsuppföljningen. Datainsamlingen genomfördes med en 7-dagars dagbok samtidigt med en aktivitetsmätare (SWA). Deltagarna kategoriserades som antingen ”har upprätthållit sin fysiska aktivitet” eller ”har inte
upprätthållit sin fysiska aktivitet” vid 1-årsuppföljningen. Data om potentiella prediktorer samlades in både vid baslinjen och i slutet av träningsinterventionen. Statistiska analyser genomfördes.

Resultat

Beteendestöd förbättrade fysisk aktivitet vid 1-årsuppföljningen hos deltagarna.
Deltagare som rapporterade högre hälsorelaterad livskvalitet och högre motivation
till att träna vid baslinjen var mer benägna att upprätthålla sin fysiska aktivitet vid 1-
årsuppföljningen. Däremot, var deltagare med högre förväntningar på träningen och som varit rökare/snusare vid baslinjen mindre benägna att upprätthålla sin fysiska aktivitet vid 1-årsuppföljningen, liksom deltagare som hade gått upp i vikt under interventionen.

Slutsats

Resultaten tyder på att beteendestöd (målsättning, planering och uppföljning av
träningen) kan hjälpa patienter att upprätthålla fysisk aktivitet på längre sikt efter en
träningsintervention. Patienter med låg hälsorelaterad livskvalitet, låg motivation till att träna, höga förväntningar på̊ träningen eller som varit rökare/snusare i början
av sin cancerbehandling, samt patienter som går upp i vikt under behandlingen kan vara de som behöver mest stöd för att upprätthålla sin fysiska aktivitet på lång sikt.