Kan typ av cancerbehandling och grad av inflammation påverka effekten av träningsintensiteten på styrkeutveckling?

Anna Henriksson, Emelie Strandberg, Andreas Stenling, Anne-Sophie Mazzoni, Katarina Sjövall, Susanne Börjeson, Truls Raastad, Ingrid Demmelmaier, Sveinung Berntsen, Karin Nordin

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Uppsala, Sverige.
Institutt for idrettsvitenskap og kroppsøving, Universitetet i Agder, Kristiansand, Norge.
Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Umeå , Sverige.
Fakulteten för hälsovetenskap, Högskolan Kristianstad, Kristianstad, Sverige.
Institutionen för onkologi och Institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet, Linköping, Sverige.
Institutt for fysisk prestasjonsevene, Norges idrottshogskola, Oslo, Norge.

Publicerad i BMC Sports Science, Medicine and Rehabilitation (2023)

Bakgrund

Styrketräning har gynnsamma hälsoeffekter hos patienter som får behandling mot cancer. Att träna på hög intensitet gör att styrkeutvecklingen blir större än om man tränar på lägre intensitet. Det finns dock en individuell variation i hur stor effekten av styrketräningen blir och hur väl man tolererar högintensiv träning. Att identifiera faktorer som kan ge en försämrad effekt av styrketräning (så kallade modererande faktorer), så som inflammation och behandlingstyp, är viktigt för att utveckla
effektiva träningsprogram. Därför undersökte vi om inflammation och typ av onkologisk behandling (cytostatika- respektive hormonbehandling) kan påverka effekten av olika träningsintensiteter (högintensitet respektive låg-måttlig intensitet) på styrkeutvecklingen hos patienter med bröst- eller prostatacancer.

Metod

286 deltagare med bröstcancer och 65 deltagare med prostatacancer från Phys-Can studien inkluderades i denna analys. Deltagarna utförde ett kombinerat styrketränings- och konditionsträningsprogram under sex månader, på antingen hög eller låg-måttlig intensitet. Separata analyser gjordes för grupperna med bröst- respektive prostatacancer. Moderatorer som undersöktes i analyserna var 1) behandlingstyp, vilket innebar med eller utan cytostatika för deltagarna med
bröstcancer och med eller utan hormonbehandling för deltagarna med prostatacancer, och 2) inflammation som mättes med två olika inflammationsmarkörer: interleukin 6 (IL6) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNFα).

Resultat

För deltagarna med bröstcancer påverkade inte inflammationsmarkörerna (IL6 eller TNFα) eller huruvida man behandlades med cytostatika eller inte, effekten av träningsintensiteten på förändringar i styrkeutveckling. Ett liknande resultat sågs för deltagarna med prostatacancer; där sågs heller ingen påverkan för effekten av träningsintensitet på förändring av styrkeutveckling av varken inflammationsmarkörerna eller hormonbehandling.

Slutsatser

Effekten av träningsintensitet på styrkeutvecklingen modereras (påverkas) inte av
inflammationsmarkörerna IL6 och TNFα, ej heller av cytostatika- eller hormonbehandling. Dessa faktorer kan därför inte förklara variationen av träningseffekter avseende träningsintensitet för personer med bröstcancer eller prostatacancer