Translationell neurologi

Forskargruppen arbetar aktivt med sjukdomarna multipel skleros, stroke och epilepsi. Vi studerar sjukdomsmekanismer, biomarkörer, epidemiologi och effekt av avancerade behandlingar. Vi använder oss av ett stort antal metoder: immunologiska tekniker, masspektrometri av små molekyler, proteinanalyser, avbildande tekniker, medicinska register och genomför kliniska prövningar. Gruppen har ett särskilt fokus på forskning kring autolog blodstamcellstransplantation som behandling för multipel skleros.

Porträttbild av Joachim Burman.

Joachim Burman.

Beskrivning av vår forskning

Forskargruppen arbetar med två huvudspår. Det ena är att utveckla nya metoder för att diagnosticera och prognosticera neurologiska sjukdomar. Det andra är att utveckla behandlingsmetoden autolog blodstamcellstransplantation för sjukdomen multipel skleros.

Multipel skleros

Multipel skleros (MS) är en av de vanligaste neuro­logiska sjukdomarna. Det är en kronisk sjukdom vars orsak ännu till stor del är okänd. Man har dock identifierat flera gener, miljö- och livs­stils­faktorer som medför ökad risk för att utveckla sjukdomen. Efter trauma är det den vanligaste orsaken till neuro­logisk funktions­ned­sättning hos unga vuxna. I Sverige har cirka 20 000 personer MS och varje år till­kommer cirka 1000 nya fall. Tidigt i förloppet karak­teriseras sjuk­domen av åter­kommande episoder med inflammation i hjärnan och rygg­märgen, MS-plack, som ibland åtföljs av symtom, skov, med återhämtning, remission. Senare i förloppet dominerar en degenerativ process med irreversibla skador och långsamt progredierande symtom, progressiv MS.

Autolog hemato­poetisk stam­cells­transplantation

Autolog hemato­poetisk stam­cells­transplanta­tion (AHSCT) har använts för behandling av MS sedan 1995 och den första trans­planta­tionen i Skandinavien gjordes vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 2004. AHSCT är en avancerad behandling som syftar till att slå ut det sjuka immun­försvaret och därefter bygga upp ett nytt och förhopp­ningsvis friskt immun­försvar. Till skillnad från andra behandlingar ges AHSCT vid ett enda tillfälle – om behandlingen är fram­gångs­rik behöver man sedan inte ha några broms­mediciner.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin