Istanbulkonventionen

I konventionstexten finns definitioner av bland annat könsrelaterat våld, genus och brottsoffer.

Våld mot kvinnor definieras i Istanbulkonventionen som:

... ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang." (artikel 3.a.)

Till skillnad från andra definitioner av våld mot kvinnor som till exempel antagits av FN, inkluderar Istanbulkonventionen också ekonomiskt lidande. I en förklarande rapport till konventionen skriver man att ekonomiskt lidande kan hänga ihop med psykiskt våld.

Förklarande rapport till Istanbulkonventionen (pdf, på engelska)

Våld i hemmet definieras som:

... varje fall av fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld som utövas inom familjen eller i hemmiljön eller mellan makar eller partner eller före detta makar eller partner, oavsett om förövaren delar eller har delat bostad med brottsoffret eller inte.” (artikel 3.b.)

Enligt Istanbulkonventionen har stater som ansluter sig till konventionen ett ansvar att vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förebygga, utreda, straffa och gottgöra våldshandlingar som omfattas av konventionen och som begås av icke-statliga aktörer (artikel 5.2.).

Stater som ansluter sig till konventionen åtar sig bland annat att kriminalisera psykiskt våld (artikel 33), stalkning (artikel 34), fysiskt våld (artikel 35), sexuellt våld, inbegripet våldtäkt (artikel 36), tvångsäktenskap (artikel 37), kvinnlig könsstympning (artikel 38) samt tvångsabortering och tvångssterilisering (artikel 39).

Staterna ska på nationell nivå anta och genomföra en effektiv, omfattande och samordnad politik för att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och våld i hemmet (artikel 7). Det arbete som frivilligorganisationer och det civila samhället utför ska erkännas, uppmuntras och stödjas (artikel 9).

Staterna ska utse eller inrätta offentliga organ som ansvarar för att samordna, genomföra, bevaka och utvärdera politiken och åtgärderna för att förebygga och bekämpa våldet (artikel 10). Staterna ska också regelbundet samla in statistik och stödja forskning (artikel 11).

Istanbulkonventionen innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder, till exempel insatser för att öka medvetenheten om våld mot kvinnor och våld i hemmet (artikel 13), utbildning (artikel 14) och utbildning av yrkesgrupper som kommer i kontakt med brottsoffer eller förövare (artikel 15).

Bland åtgärderna finns bestämmelser om information till brottsoffer om stödtjänster och rättsliga åtgärder (kapitel 19), skyddat boende (artikel 23), och nationella stödtelefoner (artikel 24). Konventionen slår fast att det ska finnas nationella stödtelefoner som är kostnadsfria och öppna dygnet runt, året om.

Förebyggande arbete, skydd och stöd ska genomföras på ett sätt som beaktar särskilt utsatta personers särskilda behov (artiklar 12.3. och 18.3.). I den förklarande rapporten sägs bland annat att personer med funktionsnedsättning, äldre personer, barn, gravida kvinnor, personer med missbruksproblematik och hbtq-personer kan befinna sig i en sådan särskilt utsatt situation.

Staternas implementering av konventionen övervakas av en expertgrupp för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Grevio (artikel 66). Staterna ska rapportera till Grevio om sitt arbete för att tillämpa konventionens bestämmelser.

Sveriges första rapport till Grevio om Sveriges efterlevnad av Istanbulkonventionen kom 2017.

Publikation: "Sveriges första rapport till Europarådet om arbetet med Istanbulkonventionens bestämmelser" (2017) fulltext i kunskapsbankens databas

I januari 2019 kom Grevios utvärderande rapport av Sveriges arbete. I rapporten lyfter Grevio Sveriges insatser mot våld mot kvinnor och pekar på ett antal framsteg, bland annat den svenska samtyckeslagstiftningen om sexualbrott. Sverige får beröm för att våld mot kvinnor och våld i nära relationer ses som en jämställdhetsfråga och att både politik, insatser och utbildning tar avstamp i att våldet är könsrelaterat. Grevio berömmer också Sverige för att ha en evidensbaserad ansats i arbetet mot våld mot kvinnor.

Men Grevio påpekar också att våldsutsatta kvinnors tillgång till hjälp och stöd varierar stort över landet. Tillgången till stöd kan vara extra begränsad för kvinnor som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Grevio efterlyser förbättrad samordning mellan alla relevanta aktörer inom och mellan lokala myndigheter, statliga myndigheter, hälso- och sjukvård samt specialiserade stödorganisationer. Grevio uppmanar också Sverige att se till att rättsväsendet snabbare kan hantera brottsanmälningar som rör våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

Sammanlagt lämnar Grevio 41 rekommendationer till Sverige. Ett antal av dessa är särskilt starka, på så sätt att Sverige enligt Grevio omedelbart bör åtgärda vissa brister.

Publikation: "GREVIO’s (Baseline) Evaluation Report Sweden" Grevios utvärdering av Sverige (2019) fulltext i kunskapsbankens databas

I januari 2022 återrapporterade regeringen hur Grevios rekommendationer har hanterats i Sverige.

Publikation: "Sveriges återrapportering till Grevio 2022" (2022) fulltext i kunskapsbankens databas

I oktober 2023 lämnade Sverige en rapport om hur Sverige tillämpar Istanbulkonventionens tema ”Building trust by delivering support, protection and justice”.

Publikation: "Sveriges tematiska rapport om tillämpningen av Istanbulkonventionens bestämmelser" (2023), fulltext i kunskapsbankens databas

I februari 2024 besökte Grevio Sverige och träffade departement, myndigheter och civilsamhällesorganisationer. Den nuvarande granskningsprocessen av Sveriges tillämpning av konventionen fortsätter 2023–2028.