Sexuellt våld

Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem. Det blir tydligt både i befolkningsundersökningar, brottsofferundersökningar och i den officiella kriminalstatistiken för anmälda sexualbrott.

Sexualbrott omfattas av ett stort mörkertal och den största delen av våldet kommer aldrig till myndigheternas kännedom. Den totala utsattheten för sexuellt våld är därför svår att få en uppskattning om.

"Våld och hälsa"

I befolkningsundersökningen "Våld och hälsa" (2014) svarade drygt en av tio kvinnor och en av hundra män att de utsatts för allvarligare sexuellt våld efter sin 18-årsdag. Med allvarligt sexuellt våld menas i studien med våld eller hot påtvingat samlag, försök till påtvingat samlag, eller liknande handlingar inklusive sexuellt övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig.

Runt 20 procent av kvinnorna och runt 5 procent av männen i studien hade efter sin 18-årsdag utsatts för annat, mindre allvarligt, sexuellt övergrepp med inslag av våld, exempelvis mot sin vilja blivit fasthållna, kyssta, smekta eller liknande.

Världshälsoorganisationen, WHO, räknar även in sexuella trakasserier och sexuell förnedring i begreppet sexuellt våld. Nästan hälften (47 procent) av kvinnorna och 15 procent av männen som deltog i ”Våld och hälsa” svarade att de hade erfarenheter av att efter sin 18-årsdag ha blivit utsatta för någon form av sexuellt våld i enlighet med WHO:s definition, det vill säga sexuellt övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier.

Den aktuella partnern uppgavs oftast som förövaren vid allvarligare sexuella övergrepp. Vid mindre allvarliga övergrepp var det vanligast att förövaren var en bekant eller en okänd person.

Befolkningsundersökningen "Våld och hälsa"

År 2023 anmäldes runt 24 200 sexualbrott. De vanligast förekommande sexualbrotten som anmäldes var sexuellt ofredande (cirka 9 500) och våldtäkt inklusive oaktsam våldtäkt (cirka 9 400).

Av de anmälda våldtäkterna gällde 3 800 våldtäkter mot barn i åldern 0–17 år.

Av de anmälda våldtäkterna var 92 procent brott mot en kvinna eller flicka och 8 procent brott mot en man eller pojke.

Statistik om våldtäkt och sexualbrott hos Brottsförebyggande rådet

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) utgjorde män 98 procent av antalet personer misstänkta för våldtäkt (exklusive oaktsam våldtäkt) under 2022.

Av de personer som under 2021 lagfördes för sexualbrott var 99 procent män.

Statistik om våldtäkt och sexualbrott hos Brottsförebyggande rådet

Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten (2019) har granskat ärenden om våldtäkt mot vuxen. I cirka 75 procent av fallen var de misstänkta personerna bekanta med offren på något sätt. I nästan en tredjedel av fallen hade den misstänkte och offret en nära relation.

I nära en femtedel av fallen var den misstänkte en för offret obekant eller så gott som obekant person. I dessa fall hade dock offret och den misstänkte inte sällan haft någon typ av kontakt innan brottet, till exempel på en dejtingsajt.

Publikation: "Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna – En gemensam granskning av polisens och åklagarens handläggning" (Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten 2019) fulltext i kunskapsbankens databas

I rapporten ”Våldtäkt från anmälan till dom” (2019) granskades 785 slumpmässigt valda våldtäktsärenden från 2016. Vanligast var att parterna var bekanta med varandra (46 procent). I 31 procent av fallen hade offer och förövare en nära relation. I 15 procent av ärendena var offer och förövare helt obekanta med varandra.

3 till 5 procent av ärendena handlade om överfallsvåldtäkter.

Publikation: "Våldtäkt från anmälan till dom. En studie av rättsväsendets arbete med våldtäktsärenden" (Brottsförebyggande rådet 2019) fulltext i kunskapsbankens databas

Forskning, bland annat i form av intervjuer med förövare, har visat att övergreppen i grunden inte handlar om sexualitet utan om makt och dominans. Sexuellt våld kan därmed bidra till att skapa och upprätthålla bristande jämställdhet mellan män och kvinnor.

Det gäller inte bara i den nära relationen utan även i samhället i stort. Rädsla för att bli utsatt kan försämra kvinnors livskvalitet och deras möjligheter att röra sig fritt.

Publikation: "Antologi: Sju perspektiv på våldtäkt" (Nationellt centrum för kvinnofrid 2010) fulltext i kunskapsbankens databas

I en avhandling från Göteborgs universitet har forskaren undersökt varför människor skuldbelägger personer som utsatts för våldtäkt. Avhandlingen visar att skuldbeläggande av våldtäktsoffer mest har att göra med personliga faktorer hos den som skuldbelägger, snarare än de faktiska omständigheterna runt våldtäkten.

Till exempel skuldbelägger de som tror på våldtäktsmyter mer än de som inte tror på dessa. Med våldtäktsmyter menar man förutfattade meningar som att bara vissa typer av människor våldtar, att de flesta anklagelser om våldtäkt är falska eller att en förövare som druckit alkohol har mindre ansvar för sina handlingar.

Avhandling: "Blaming victims of rape: studies on rape myths and beliefs about rape" (Göteborgs universitet 2018) fulltext i kunskapsbankens databas

Förutfattade meningar när det gäller våldtäkt och våldtäktsoffer riskerar att osynliggöra de händelser och personer som inte stämmer med hur vi tror att det ska vara. Detta kan leda till att sexuella övergrepp inte polisanmäls och att de utsatta inte söker hjälp.

Det finns forskning som visar att risken att åtalas och fällas för våldtäkt är avsevärt högre för personer som kan uppfattas som avvikande. Det rör sig om män som har låg social status: arbetslösa, personer med låg utbildning, kriminellt belastade, missbrukare eller invandrare.

Men det finns också studier som pekar på att detta delvis kan förklaras genom ärendenas karaktär. Rapporten ”Våldtäkt från anmälan till dom” (2019) visar att anmälningar med misstänkta med utländsk bakgrund och/eller låg utbildning ofta görs i närmare anslutning till brottet och det är vanligare att det ingår andra brott i anmälan, till exempel grov kvinnofridskränkning. Dessa faktorer ger bättre förutsättningar för bevisföringen.

Publikation: "Våldtäkt från anmälan till dom. En studie av rättsväsendets arbete med våldtäktsärenden" (Brottsförebyggande rådet 2019) fulltext i kunskapsbankens databas

Historiskt har offer för sexualbrott ofta mötts av misstro och krav på bevis för att deras berättelser skulle tas på allvar. Forskning har visat att rättsväsendet ofta fokuserat på offrets och förövarens beteende före brottet. Stor vikt har lagts vid om offret gjort motstånd eller inte.

Rättens bedömning har färgats av föreställningar om hur förövare respektive offer bör bete sig. Inte sällan har offrets utseende, ålder, sociala status och sexualitet tagits upp i rättens bedömning av trovärdigheten.

Men synen på sexualbrott har förändrats och lagstiftningen har skärpts på flera sätt. Principen att sex ska vara frivilligt är sedan 2018 grunden för sexualbrottslagstiftningen, ofta kallad samtyckeslagen. Utgångspunkten är att varje människa har en självklar rätt till sin egen kropp och sexualitet. Ett sexuellt övergrepp är ett extremt och oacceptabelt uttryck för bristande respekt för denna självbestämmanderätt. Fokus för rättens bedömning i ett sexualbrottsmål ska vara frivillighet och hur bristen på frivillighet har kommit till uttryck.

Sexualbrottslagstiftningen