Särskild sårbarhet och intersektionalitet
Kvinnor från alla delar av samhället kan vara utsatta för våld. Men en del grupper kan, som en följd av samhällets diskriminering och marginalisering, befinna sig i en situation som innebär en särskild sårbarhet. Detta kan gälla hbtqi-personer samt yngre och äldre kvinnor, men även kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor i missbruk eller prostitution, eller de som har utländsk bakgrund.
En grupp kan beskrivas som särskilt sårbar för våld av olika anledningar. Det kan handla om att gruppen är utsatt i särskilt hög grad, eller att brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser för den som utsätts. Men också att man inte har resurser eller möjligheter att förändra sin situation eller göra den känd.
Det som kan anses vara gemensamt för särskilt sårbara grupper är att samhällets skydd och stöd vid våldsutsatthet ofta inte är anpassat för de särskilda behov som sårbarheten kan ge upphov till. Begreppet särskild sårbarhet kan användas för att synliggöra hur personer kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser.
Den särskilda sårbarheten kan till exempel handla om att personen är starkt beroende av stöd och hjälp, ibland från sina närstående. Exempelvis kan en kvinna med hörselnedsättning vara beroende av sin partner för att kommunicera med myndigheter om hjälpmedel inte gjorts tillgängliga.
Kan upplevas som generaliserande
Begreppet särskild sårbarhet kan upplevas som generaliserande. Livssituationer, behov och erfarenheter skiljer sig åt mellan individer inom grupperna. Resonemang om särskild sårbarhet riskerar också att tillskriva ”särskilt sårbara grupper” orsakerna till svårigheterna som de utsätts för, snarare än att visa på hur maktstrukturer i samhället skapar den särskilt sårbara situation de kan befinna sig i. Att fokusera på vissa grupper som särskilt sårbara för våld riskerar också att innebära att förövarna osynliggörs.
Det är heller inte nödvändigt att en grupptillhörighet innebär utsatthet för en särskild form av våld. Till exempel antas ofta invandrade kvinnor vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck när de söker hjälp för våldsutsatthet, vilket inte alltid är fallet.
Stereotypa föreställningar och samhällets bemötande
Stereotypa föreställningar om olika grupper i samhället kan leda till att en del personer inte betraktas som trovärdiga. Personer med sämre möjligheter att kommunicera, som barn eller personer med vissa funktionsnedsättningar, kan oftare mötas av misstro. Det kan göra att deras utsatthet för våld underskattas.
En ökad medvetenhet hos yrkesverksamma om den särskilda sårbarheten som vissa grupper kan befinna sig i är grundläggande för att våldsutsatta personer ska få adekvat hjälp och stöd.
Ett intersektionellt perspektiv
För att få syn på hur våld i nära relationer påverkar individer olika beroende på hur deras livsvillkor ser ut kan ett intersektionellt perspektiv användas. Perspektivet används för att förstå hur maktordningar samverkar. Det kan gälla maktstrukturer utifrån exempelvis kön, sexualitet, etnicitet, klass och ålder.
Att anta ett intersektionellt perspektiv innebär i det här sammanhanget att ta hänsyn till hur olika maktstrukturer kan påverka hur våldet tar sig uttryck, och vilka konsekvenser det får för den som utsätts för våld. Ett intersektionellt perspektiv kan bidra till att stödet och skyddet kan anpassas efter individens behov.
I NCK:s kunskapsbank hittar du fakta och forskning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, forskarpresentationer, och en ämnesdatabas med fler än 2000 sökbara publikationer.
Kontakta oss på kunskapsbanken@nck.uu.se
%20(2)%20nck_cmyk_text-under-SE%20genomskinlig.png)