Rättsväsendets ansvar

Rättsväsendets bemötande kan vara avgörande för brottsoffrets förtroende för rättsprocessen. Det påverkar även offrets möjligheter att gå vidare och bearbeta traumat. Bemötandet är därför viktigt för stödet till personer som utsatts för våld i nära relationer.

Samtliga som arbetar inom rättsväsendet – poliser, åklagare, domstols- och kriminalvårdspersonal – bör ha kunskap om våldets uttryck och konsekvenser. Sannolikheten för att brottsoffrets upplevelse av rättsprocessen blir positiv ökar också om de olika aktörerna samverkar. Det handlar om att ta upp anmälan på ett korrekt sätt och att inhämta rätt prover och dokumentation.

Under rättegången är det viktigt att värna brottsoffrets integritet och rättssäkerhet. Ett tryggt brottsoffer, som törs och vill medverka i processen, kan ha avgörande betydelse för att få en fällande dom.

Redan i början av en brottsutredning kan det uppstå svårigheter. Dessa kan till sist leda till att utredningen inte kan slutföras och att förövaren inte kan lagföras. Brottsoffret kan till exempel känna oro inför vad en anmälan kan leda till i form av hot från förövaren. Offret har ofta ekonomiska och känslomässiga band till förövaren och kan känna rädsla för att gemensamma barn ska drabbas.

Vid våld i nära relationer finns det sällan ögonvittnen till själva händelsen. Det är därför viktigt med stödbevisning. Det kan till exempel vara dokumentation av skador i form av rättsintyg eller fotografier.

Personer som lever i en vardag präglad av våld och hot har ofta svårt att redogöra detaljerat för olika våldshandlingarna. Det kan till exempel vara svårt att komma ihåg exakta tidpunkter för enskilda händelser, något som ofta efterfrågas i polisförhör och vid rättegången. Det är heller inte ovanligt att den utsatta som en följd av de känslomässiga banden till förövaren bagatelliserar eller normaliserar våldet.

För att orka berätta kan den utsatta vara i behov av stöd. Praktisk information om vad som händer under brottsutredningen och hur en rättegång går till kan göra det lättare för brottsoffret att delta i rättsprocessen.

I Brottsförebyggande rådets rapport ”Våldtäkt från anmälan till dom” har 785 slumpmässigt valda våldtäktsärenden från 2016 granskats. Under de senaste åren har omkring 5 av 100 polisanmälda våldtäkter lett till fällande dom.

Brå:s rapport visar att det inte är möjligt att kraftigt öka antalet ärenden som går till åtal och fällande dom, men de skriver att det finns utrymme att förbättra utredningsarbetet. I ungefär var tionde utredning har Brå funnit brister. Främst handlar det om att utredningen tagit för lång tid, att möjliga utredningsåtgärder inte vidtagits eller att förhören hade kunnat förbättras.

Brå bedömer att av alla ärenden under 2016 som rörde fullbordad våldtäkt mot vuxen kvinna (totalt 3 396 stycken) fanns det potential att öka andelen fall som går till åtal från 6 till 9 procent om ärendena hade skötts korrekt.

Publikation: "Våldtäkt från anmälan till dom. En studie av rättsväsendets arbete med våldtäktsärenden" (Brottsförebyggande rådet 2019) fulltext i kunskapsbankens databas

I NCK:s kunskapsbank hittar du fakta och forskning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, forskarpresentationer, och en ämnesdatabas med fler än 2000 sökbara publikationer.

NCK:s kunskapsbank

Kontakta oss på kunskapsbanken@nck.uu.se

NCK:s logotyp

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin