Beteendemässiga och molekylära egenskaper hos en råttmodell för dietinducerad fetma
Vi har etablerat en råttmodell för dietinducerad fetma (DIO). Dessa råttor utvecklar en prediabetisk fenotyp som kännetecknas av hyperglykemi och hyperinsulinemi. Genom att använda en råttmodell för fetma och prediabetes kan vi samtidigt undersöka förändringar i hjärnan, beteendet, neuroendokrina hormoner och andra cirkulerande faktorer, liksom innervationen och den metaboliska funktionen i perifera vävnader, på ett heltäckande sätt, vilket är svårt att göra i studier på människor.
Projektbeskrivning
I samarbete med Spatial Mass Spectrometry core facility vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet använder vi en masspektrometrisk avbildningsteknik (MALDI-MSI) som möjliggör samtidig kartläggning av flera neuropeptider och neurotransmittorer, samt deras prekursorer och metaboliter, i samma vävnadssnitt från hjärnan. Detta gör det möjligt att mäta förändringar i signalsubstanserna i de olika hjärnregionerna under utvecklingen av fetma och insulinresistens i vår DIO-råttmodell. I kombination med detta använder vi immunofluorescensavbildning av hjärnhistologi för att bedöma t.ex. receptornivåer för specifika signalsubstanser (t.ex. dopamin- och serotoninreceptorer) samt proteinanalys i perifera metaboliskt relevanta vävnader, med fokus på fettvävnad. Med hjälp av tester som MCSF-testet (Multivariate Concentric Square Field™) kan vi dessutom studera DIO:s inverkan på relevanta beteendemässiga egenskaper.
Det övergripande målet är att avslöja nya mekanismer som främjar utvecklingen av fetma och T2D. Så förutom att få mekanistisk insikt i sjukdomsrelevanta processer strävar vi också efter att bedriva translationell forskning. För detta ändamål är en viktig aspekt av vårt arbete att resultaten från vår prekliniska modell också kan tillämpas på människor och att de i slutändan kan bli mål för nya interventioner.