Att vittna för framtiden. Förintelsen, Sverige och bortglömda tidiga vittnesmål

Syftet är dels att samla tidigare okänt, oanvänt och bortglömt källmaterial i, och om, Sverige som berättar om Förintelsen och folkmordet på romer, dels att undersöka hur och på vilket sätt den svenska och transnationella “vittnesmålsekologin” formades och slog igenom i offentligheten i Sverige och hur dessa berättelser förstods, missförstods eller ignorerades. Projektet kommer att skapa ny kunskap om Förintelsen och folkmordet på romer som en svensk och transnationell historisk händelse.

Globala möten

Fotograf: K W Gullers. Källa: Nordiska museet/NMA.0033193

Beskrivning av projektet

Projektet är treårigt och genomförs 2024-2026. Forskningen genomförs i tre sammankopplade fallstudier.

Fallstudie 1: ”Vi lever för alltid”. Berättelser om Sverige och Förintelsen i den tidiga vittnesmålsekologin på jiddisch (Simo Muir)

Denna fallstudie undersöker tidigare okända och outforskade källor på jiddisch som berättar om Förintelsen och de överlevandes möte med Sverige, skrivna i Sverige och utomlands. Judiska intellektuella började dokumentera ”the khurbn” (Förintelsen) medan den fortfarande pågick runt omkring dem, och efter folkmordet genomförde de projekt där de uppmanade professionella och lekmän att samla och dokumentera sina egna och andra överlevandes berättelser. Detta fenomen inspirerade överlevande i Sverige att göra detsamma, och en av medlemmarna i den judiska historiska kommittén i Polen, Dr Nelly Rost, slog sig ner i Sverige och grundade en historisk kommitté under den svenska sektionen av World Jewish Congress. Bland de överlevande i Sverige fanns flera författare och kulturpersonligheter inom det jiddisch-talande gemenskapen, poeter som Rokhl Korn, Rachmil Bryks och Moyshe Gurin, liksom författare som Yisroel Tabaksblat, Ludwig Winograd och Yoysef Rubinshteyn, som fortsatte sitt skrivande under tiden i Sverige och reflekterade över sin tid i Sverige när de senare levde på andra platser i världen. Korn blev en av de mest erkända jiddisch-poeterna under sin livstid och Tabaksblat skrev den första skildringen av Lodz ghettos historia som publicerades i Buenos Aires år 1946. Det fanns också medlemmar i den svenska-judiska gruppen som då och då publicerade sig på jiddisch, som exempelvis Norbert Masur som hade en central roll i aktionen med de Vita bussarna och som även var den svenska representanten i World Jewish Congress. Dessa exempel visar den transnationella dimensionen av Förintelsen och minnet av händelsen och hur nära Sverige var sammanlänkad med den. Muir kommer att undersöka källor på jiddisch skrivna i Sverige eller om Sverige (men publicerade utomlands) i ljuset av den transnationella, efterkrigstida ”ekologin” av jiddisch-språkig litteratur som dokumenterar och minns Förintelsen. Han kommer också studera poesi och dramatik som skapades av ”den överlevande spillran” (sheyres hapleyte) i Sverige. Muirs syfte är också att följa i individers fotspår, migration genom olika länder och se hur författarnas berättelser förändras under livstid.

Fallstudie 2: Rösterna som vi saknar. Tidiga romska berättelser i Sverige om folkmordet på romer (Andrej Kotljarchuk)

Denna fallstudie undersöker tidigare okända och outforskade vittnesmål av romska överlevande i Sverige. Muntliga vittnesmål är den huvudsakliga källan för studier av folkmordet på romer. Men under många år var det nazistiska folkmordet på romer inte dokumenterat eller undersökt trots att det fanns överlevande som kunde berätta. Internationella studier har visat hur den tidiga dokumentationsprocessen av folkmordet på romer exkluderades ur den dominerande berättelsen om nazisternas brott. Men våra preliminära undersökningar visar att dessa berättelser ofta innehåller information om både judar och romer som led och mördades på samma platser. Exempelvis berättade den norska juristen Hans Cappelen i en artikel år 1946 för den svenska pressen om medicinska experiment på romer och judar som genomfördes av SS-läkaren August Hirt i koncentrationslägret Natzweiler-Struthof. Ett dussin judar och romer mördades där 1943 på hans order. Skeletten efter offren skulle användas i den rasbiologiska samlingen på universitetet i Strasbourg. I publikationer från idag vet vi dock att när dessa medicinska experiment beskrivs så nämns inte gruppen romer. Som forskaren Ari Joskowicz har poängterat: “Jews and Roma died side by side in the Holocaust, yet the world did not recognize their destruction equally. In the years and decades following the war, the Jewish experience of genocide increasingly occupied the attention of legal experts, scholars, educators, curators, and politicians, while the genocide of Europe’s Roma went largely ignored ” (Joskowicz, 2023). Det här projektet kommer att utveckla Joskowicz ansats och studera vittnesmål från både judiska och romska överlevanden som kom till Sverige.

Fallstudie 3: Att konstruera berättelsen/-erna om Förintelsen och folkmordet på romer i majoritetssamhällets ekologi i Sverige (Karin Kvist Geverts)

Den tredje fallstudien kommer att undersöka om, hur och när berättelser i den jiddisch-språkiga och romska ekologin kom upp till ytan i majoritetssamhällets ekologi, samt hur de förstods, missförstods eller ignorerades i offentligheten i Sverige. Kvist Geverts kommer att använda sig av digitaliserade dagstidningar på Kungliga biblioteket och komplettera med de mikrofilmade lokala dagstidningar som ännu inte digitaliserats, men även böcker, memoarer osv som publicerats på svenska av judiska och romska överlevande, för att förstå hur vittnesmålsekologin/-erna konstruerades i Sverige i jämförelse med andra transnationella ekologier. Tidigare forskning har pekat på vikten av en nationalistisk diskurs i Sverige och Storbritannien, men där den brittiska var inriktad på förövarna så var den svenska i stället inriktad på offren. Dessutom har tidigare forskning visat att de överlevandes berättelser har använts och missbrukats i det politiska samtalet i Sverige. I våra preliminära studier har vi sett hur exempel ur både den jiddisch-språkliga och den romska ekologin kom upp även i majoritetssamhällets ekologi. Ett sådant exempel är en lång intervju från 1946 i en svensk dagstidning där den tidigare nämnda norska advokaten i sin berättelse också inkluderar romska offer, och ett annat exempel finns i den svenska dagstidningen Dagens Nyheter som den 10 december 1947 innehåller en recension av en konsert på jiddisch som arrangerades till minne av Förintelsen där recensenten, som inte förstod jiddisch, ändå rapporterade om konserten på svenska till majoritetssamhället. Det kanske kommer som en överraskning för svenskar som lever idag att Förintelsen faktiskt var ett ämne som diskuterades och bearbetades livligt i samtiden redan på 1940-talet, och inte bara i den jiddisch-språkiga gemenskapen utan också i den breda offentligheten i Sverige. Genom att följa några av dessa jiddisch-talande överlevandes vittnesmål om Förintelsen kommer vårt projekt att fördjupa förståelsen av Förintelsen som en svensk och transnationell historia. Genom att också lägga till vittnesmål om folkmordet på romer är det vår ambition att studera vilken roll språk och kontext spelade i tidiga svenska möten och berättelser om Förintelsen och folkmordet på romer. Hasia Diner (2009) har poängterat att det är troligt att om vi idag söker efter ”de stora berättelserna” om Förintelsen så som de konstruerats idag, kommer vi enbart att finna tystnad under de tidiga efterkrigsåren. Därför kommer denna fallstudie att utgå från våra resultat från de två andra fallstudierna och använda namn på individer som vi funnit, minnesstunder, konserter på jiddisch, etc och söka inte bara på nationell nivå utan också i lokala dagstidningar för att se om och hur dessa händelser och berättelser kom fram i offentligheten. Vad skrev lokala och nationella tidningar? Vilka rapporterar? Hur konstrueras berättelserna om Förintelsen och folkmordet på romer? Får de överlevande en röst i dessa berättelser i dagstidningarna? Berättar de överlevande om sina erfarenheter även utan för sin grupp? Sprider de sina berättelser inte bara på jiddisch utan också på svenska i översatta memoarer, böcker osv för en bredare publik? Och om ja, hur togs dessa böcker, memoarer, konserter osv emot i recensioner?

Andrej Kotljarchuk, andrej.kotliartchouk@uu.se

Information om projektet

  • Status: Pågående
  • Tidsperiod: Modern historia
  • Forskningsområde: Kulturhistoria, Socialhistoria, Politisk historia
  • Projektansvarig: Andrej Kotljarchuk
  • Finansiär(er): Vetenskapsrådet

 

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin