Utrikespolitik underifrån: En transnationell historia om hushållspersonal i diplomatins tjänst (ca 1935–1965)

Trots att forskare är överens om att diplomati länge har varit en i hög grad rasifierad och klassbunden såväl som könad institution är intersektionella perspektiv på diplomatins värld ovanliga. I det här projektet förankras en konceptuell analys av diplomatiska hierarkier på makronivå i konkreta och vardagliga hierarkier på mikronivå genom en undersökning av ambassaders hushållspersonal mellan 1935 och 1965. Det var en tid då hierarkier baserade på klass, kön och rasifiering konkret påverkade människors handlingsfrihet och upplevelser på alla nivåer samtidigt som globala maktförhållanden förändrades med den stora depressionen, andra världskriget, Förintelsen, avkoloniseringen och det kalla kriget. Forskningsfrågan är utformad för att integrera analyser av så kallad storpolitik med en historia underifrån: På vilka sätt var rasifierade, klassbundna och könsbaserade hierarkier inom det diplomatiska hushållet knutna till de diplomatiska relationernas praktiker och till internationell status?

Projektet tar avstamp i teoretiska perspektiv hämtade från feministiska internationella relationer, intersektionalitetsstudier, vardagslivets historia och forskning om mekanismerna för personlig tillit. Från feministiska IR hämtar jag framför allt inspiration från analyser av kroppars symboliska användning och normers roll i internationella hierarkier. (Åse 2016, Towns 2010) Feministiska studier överlappar med intersektionella ansatser med rötter i kritisk rasteori. Ras som global idé växte fram parallellt med imperiernas och nationsbyggandets tidsålder och används här som ett viktigt analytiskt begrepp för att studera transnationella och hushållshierarkier under en period av omtvistad avkolonisering. Ett intersektionellt tillvägagångssätt ger mig ett ramverk för att begrunda den överlappande och motstridiga dynamik som finns inte bara mellan ras och kön utan också klass och nation. Det blir möjligt att analysera hur ”dynamics of difference and sameness” (Cho, Crenshaw, & McCall 2013, s. 787) påverkade hushållsarbetares möjligheter till anställning i den transnationella diplomatvärlden och position inom det enskilda hushållet. Dessutom fungerar det intersektionella perspektivet som ett prisma för att betrakta hushållspersonalens representativa funktioner och koppling till internationella hierarkier.

Genom fokus på underordnade i en elitmiljö tillämpas ett historia-underifrån-perspektiv på ett ämne – diplomati – som traditionellt förknippas med storpolitik. Frågor om de strukturer och idéer som formade efterkrigstidens världsordning och internationella hierarkier görs mer jordnära genom att studera deras koppling till den praktiska mikronivån. Jag tar med mig insikter från studier av hur låglönearbete underbyggt hela systemet med internationella (ekonomiska) relationer (à la Cynthia Enloe) in i den enskilda diplomatens salong och vardag. Vardagslivets historia kan betyda många saker. I min användning av begreppet betyder det att studera människor som är vanliga (i betydelsen inte exceptionella i sitt sammanhang) och inte individuellt inflytelserika – ”cogs in the machine”, som Alf Lüdtke (1995) uttrycker det.

De studerade ”kugghjulen” var en del av diplomatins maskineri och diplomater i allmänhet har lämnat efter sig betydligt mer skriftligt material än sina hushållsanställda. Risken är alltså påtaglig att arbetsgivarna får tolkningsföreträde. Samtidigt avslöjar en kritisk läsning av inherent subjektiva redogörelser inte bara författarnas tolkningar utan även det socialt producerade ideologiska system i vilket dessa tolkningar tog form. (Smith & Watson 2010) Det är just dessa oreflekterade antaganden undersökningen ska identifiera. Teorier om tillit och förtroende i sociala relationer (i motsats till institutionell tillit) används för att hitta och analysera dem. Genom att inte tala om tillit generellt utan snarare ställa frågan ”vem kan man lita på/förlita sig på för att göra vad?”, blir tillit ett verktyg för att tillämpa ett intersektionellt ramverk. Det gör det möjligt att identifiera uppfattningar om vilka personer – kroppar – som ansågs lämpade för vilken typ av arbete och position. (Erlandsson & Nauman 2019; Erlandsson 2022)

För att besvara den övergripande forskningsfrågan har fyra syften formulerats som tillsammans med mer detaljerade metodfrågor vägleder forskningen. Dessa mål är

1. att kartlägga urvalskriterier för och sammansättningen av diplomaters hushållspersonal. Hur valde diplomatiska hushåll ut sin personal? Vilka könsmässiga, rasmässiga och nationella hänsyn spelade in och varför?
2. att belysa hur hushållspersonalens bakgrund och kompetens påverkade det diplomatiska vardagsarbetet. Hushållsarbetare kom ofta själva från främmande länder eller var av annan etnicitet än sina arbetsgivare. En del av dem utnyttjade befintliga stereotyper om nationaliteter (som att fransmän är bra på matlagning) eller ”raser” (som övertygelsen hos många av den amerikanska politiska eliten i Washington att afroamerikaner från södern hade en unik talang för att betjäna vita). Vilka slags nätverk använde hushållsarbetare för att få sina positioner, och hur såg de på sin egen roll?
3. att analysera de performativa ideal de diplomatiska hushållen eftersträvade. Hur speglade det diplomatiska hushållet den (tänkta) nation som det representerade? Vilka försök gjordes att förkroppsliga eller uppvisa en viss relation till nationens nuvarande eller tidigare kolonier eller nationella historia? Hur utgjorde valet och arbetsledningen av multietnisk hushållspersonal en form av symboliskt kapital?
4. att lyfta fram a) enskilda hushållsarbetares relationer till enskilda diplomater, b) relationer hushållsanställda sinsemellan och c) relationer mellan hushållspersonalkåren och den diplomatiska kåren som helhet. Hur korsade personliga och politiska relationer och hierarkier varandra?

Genom att länka ihop dessa aspekter blir det möjligt att skissa en bild av hushållshierarkiernas plats i och inflytande på diplomatiska relationer och uppfattningar (direkt och indirekt) vid en kritisk tidpunkt i de internationella relationernas historia. Svaren på frågorna söks genom att enligt mikrohistorisk metod ställa stora frågor på små platser (”large questions in small places”, Joyner 1999). Empiriskt analyseras ett varierat källmaterial, från lönelistor och dagboksanteckningar till tidningar, fotografier och litteratur.

För att ansluta till en makrohistoria av dominanta systemiska mönster ligger fokus på västerländsk diplomatisk kultur, eftersom denna hade ett oproportionerligt inflytande på internationella relationer under den studerade perioden. Geografiskt står London och Washington D.C. i centrum, som de främsta västerländska diplomatiska naven under perioden före respektive efter andra världskriget. Den mikrohistoriska ansatsen kombineras med en komparativ metod, där fokus ligger på dessa två platser och på den diplomatiska representationen hos fyra stater med en blandning av likheter och skillnader som möjliggör ett visst mått av generalisering. Jag jämför

1. synen på diplomatisk hushållspersonal och personalens villkor i London före och under andra världskriget och i Washington, D.C. under efterkrigstiden, och
2. svenska, nederländska, brittiska och amerikanska beskickningars hushåll. Dessa fyra staters likartade och olika positioner före och efter kriget gör det möjligt att identifiera kopplingar mellan personal och bland annat statens storlek, (tidigare) neutralitet och (föränderlig) kolonial status.