Med universitetet som utgångspunkt kommer projektet att spegla det uppländska (ekonomiska) vardagslivet i såväl stadsmiljö som på landsbygd. Genom sina omfattande jordegendomar – akademihemman – var universitetet en central aktör inte bara i staden utan också på landsbygden, och det blir via universitetet möjligt att överbrygga den tydliga åtskillnad mellan stad och land som ofta görs. Viktigt i sammanhanget är att universitetet var en egen korporation, med egen jurisdiktion och administration, Det innebär att universitetet – och inte Uppsala rådhusrätt och magistrat eller någon näraliggande häradsrätt – var domstol för alla ärenden som rörde någon med anknytning till universitetet och arkivbildare för alla slags arkivalier.
I arkivet finns, som väntat, bouppteckningar från välbeställda familjer, såsom ärkebiskop Steuchius, professor Mattias Asp och professorshustrun Johanna Hellbeck, men också från en rad personer som haft anknytning till universitetet, som t.ex. instrumentmakare, bibliotekarier, kursorer, humlegårdsdrängar, timmerkarlar. Här finns med andra ord ett underlag med en social bredd som saknar motstycke i de vanliga arkiven, och en systematisk genomgång av materialet skulle berika vår kunskap om 1700-talet avsevärt.
Bouppteckningar ger en ögonblicksbild av den materiella kulturen i ett hushåll, d.v.s. vilken fast och lös egendomar som hushållet ägde vid dödstillfället. Genom att bouppteckningarna listar alla arvingar med anspråk i boet ger de en god överblick över familjens sociala relationer. För efterlevande maka/make anges namn och, i änklingens fall, sysselsättning. Är barnen omyndiga anges i förekommande fall vem som företräder dem som förmyndare, med namn och sysselsättning. Är barnen vuxna framgår det vad gäller döttrar vem de gift sig med eller, om de är ogifta, vem som företräder dem, och vad gäller söner vad sysslar med.
Den tidigmoderna ekonomin var i stor utsträckning baserad på kredit, och skulder och fordringar var en självklar del av hushållets ekonomi. Bouppteckningarnas uppräkningar av skulder och fordringar är ofta omfattande, och ger en inblick i familjens kreditnätverk. Namn på gäldenärer och fordringsägare liksom belopp anges alltid. Ofta anges också titeln, och beträffande änkor vad deras makar arbetat med. Flera skulder rör räkningar till olika handelsmän, och gör det möjligt att kartlägga handelsmän som ofta anlitades. En rumslig dimension blir här särskilt central, eftersom uppköp gjordes även i exempelvis Stockholm. Det är tydligt att de ekonomiska och sociala nätverken går i varandra, och en för projektet central fråga är i vilken utsträckning de överlappar varandra.
Sammantaget ger projektet en nyanserad och unik bild av vardagen för 1700-talets människor.
