Kungliga hov förknippas ofta med ritualiserat hovliv och ceremoniella spektakel. Som sådana utgorde de en väsentlig del av den absoluta kungamakten; genom dem förstärktes majestätiska auran, och genom dem visualiserades idén om kungen som maktens centrum. Men hovet var mer än en scen för kunglig pompa och ståt. Hovet ett tvärsnitt av det tidigmoderna samhället, från dess allra högsta ner genom dess många mellanskikt och lägre skikt: från adliga hovmarskalkar och hovdamer via tjänstemän som sekreterare och advokater, läkare och präster, via hovmän och gardessoldater, bagare och kammarjungfrur, hela vägen ner till den allra lägsta stalldrängen och städerskan. Därtill var hoven utpräglat urbana fenomen. Kungliga hov residerade som regel i huvudstäder, nära ämbetsverk och andra regeringsorgan. Hoven var således del av en urban kontext, där hovfolk dagligen interagerade med städernas invånare.
Denna bredare förståelse av hovet, med sitt utbud av individer i vardagslivet bortom pompa och ceremoni, är föremålet för detta projekt. Vid de båda borgrätterna – där alla rättsfall som involverar personer anställda vid hovet, oavsett den andra partens juridiska, ekonomiska eller sociala ställning, behandlades – framträder sociala interaktioner vid och kring det gustavianska hovet. Genom att närmare studera protokollen för ett år –1780 –kartläggs interaktionsmönster och enskilda fall med interagerande svarande och käranden. Fokus ligger på tre huvudsakliga interaktioner: den mellan hög och låg ifråga om social ställning, den mellan kvinnor och män, samt den mellan hovets människor och stadens människor.
